godmodighetens fromma ansikte...
Vi träffade min älskade syster idag och pratade lite om hur jag var som baby och som litet barn. Jag var tydligen en godmodig liten unge sa hon. Vilket underbart uttryck som jag inte hört så många gånger IRL så att säga. Godmodig. Smaka på det lite och känn innebörden växa fram från tungspetsen. Jag vållade inga större problem tydligen, var ganska lugn och nöjd med tillvaron. Det var skönt att höra på nåt vis, inte för att det betyder något för mina barn så, eller det behöver inte betyda något i alla fall, mer än att jag då är sådan idag med och kan överföra detta i deras miljö, vilket är nog så viktigt, sen om dom dessutom fått den delen av mina gener så är ingen gladare än mig. Vem önskar inte att ens barn är godmodiga liksom, om nu innebörden är att man är lugn, nöjd och inte vållar några större problem. Inte för att man inte skulle älska ens barn lika mycket om dom inte var lika godmodiga, men det kan likväl vara en skön egenskap anser jag. Jag känner nog att jag fick en starkare koppling till den lilla mig när jag fick höra lite mer om hur jag var. Att jag koppla den jag är idag till den jag var då så pass tydligt gör att jag också kan se kopplingar i mina barns beteenden och personligheter och hjälpa dom att vara sig själva och trivas med det på ett bra sätt. Jag är ganska godmodig idag med. Jag trivs ganska lätt med tillvaron och har inga stora krav för att vara nöjd med livet. Det är en bra egenskap känner jag. Men att lätt bli nöjd är inte samma sak som att nöja sig lätt, för det gör jag inte på ett annat vis. Jag är ganska kräsen med intressen, umgänge och aktiviteter. Specifik. Lika lätt som jag blir nöjd med tillvaron kan jag också känna mig missnöjd om den inte passar mig. Om inte umgänget är rätt eller sammanhanget bara på något vis så märker jag oftast det väldigt tydligt och väljer i framtiden bort sådant. Jag känner mig som en ganska enkel person. På ett bra sätt. Jag tycker verkligen om mig själv och personen jag blivit. En del sidor kan jag kanske förstärka mer och en del andra kanske tona ut något, men helheten är bra. Jag tycker om den jag är. Ser jag tillbaka på mig själv som barn så tycker jag om den personen med. Jag skulle gärna ha ett barn (eller två nu då) som mig själv, och det är väl ett gott betyg till mig själv från mig själv. Hehe snurrigt?! Nja inte så. Men jag tror att en del som skulle läsa det här kan tänka att: Vilket ego på honom! Och ja, jag har ett stort ego, en stark inre röst som berättar för mig vad jag vill ha och vad jag behöver. Att ha ett stort ego är inte samma sak som att vara överlag egoistisk på ett negativt sätt anser jag. Att ha ett stort ego gör att man kommer att må ganska bra i livet då man kan lyssna a inåt och agera på det goda man hör där inifrån. Att vara egoistisk är inte heller fel, men det handlar mycket om situationen med. Att säga rakt ut att: Jag tycker om mig själv mycket! Eller: Jag älskar mig själv mycket! Eller kanske till och med: Jag älskar mig själv mer än jag älskar andra (jag är den viktigaste personen i mitt liv)! Det kan nog skära i mångas öron tror jag. Att det kan bli något fult att älska sig själv, det tycker jag är så synd. För sanningen är ju att allting som händer i ens liv utgår från en själv. Älskar inte du dig själv så kan jag lova att du blir en person som blir svårare att älska även för andra. I alla fall om vi talar om äkta och sann kärlek. För vem vill se den man älskar äkta och sant inte älska sig själv... Kärlek kan inte bli sann utan att kärleken har en botten i en själv. Det är ett påstående och ingen åsikt. Nu ska jag dammsuga. :-)
livet i en liten ask...
Ja hur skulle livet i en liten ask se ut?!! Mörkt? Beror på och locket på asken är öppet eller stängt. Det var ju inte riktigt detta jag skulle skriva om nu så jag släpper det snabbt och effektivt. Jag är lycklig just nu! I denna stund. Min underbara hustru vaknade till bredvid mig i sängen för att vända sig och lägga sig på andra sidan av kroppen och hon gav mig ett sånt där oslagbart lugnt, vackert, rofyllt och kärleksfullt leende som man bara smälter inombords av. Jag blev helt lugn, lugnare än jag var innan och då var jag ändå lugn precis före detta. Våra barn kommer att få en underbar mamma. En underbar familj väntar dom här hemma. Underbara vänner och nära släktingar. Det känns så tryggt. Jag älskar er små krabater! Vilka är ni? Det finns tre konkreta kombinationer... En kille och en tjej. Två killar. Två tjejer. Thats it! Men i personligheter räknat finns det oändligt många. Så, vilka är och kommer ni att bli??!!!! Vi längtar. Vi ses snart! Kramar från era föräldrar :-)
