minnenas dofter...
Klockan jag hade på väggen var röd och vit i plast och den tickade med höga jämna TICK... TOCK... TICK... TOCK...
Allt var lite skrämmande när det blev mörkt och helt tyst förutom klockans ihärdiga tickande så jag la mig långt under täcket och lät inte något alls komma varken in eller ut. Sen lyssnade jag..... Och låg alldeles stilla...
Innan jag blivit helt varm och lakanet med på det ställe jag låg för stunden så låg jag helt stilla, men sen bytte jag plats på lakanet och värmde upp det sakta men säkert. Min lilla gosiga isbjörn Plutten fanns alltid nära mig också. Jag höll honom i ett stadigt grepp när jag skulle somna.
Doften under täcket är något som jag lagt på minnet så otroligt starkt. Dom säger ju att dofter skapar oerhört starka minnen, att man genom en doft kan framkalla minnen som man trodde man glömt. Och så är det verkligen med mig och sängen, och att ligga under täcket. Det kan låta hur hemskt som helst, men doften av min egen fis och ett nytvättat, rent och väldoftande påslakan sitter så starkt i mitt minne! Jag kan än idag dra täcket över huvudet och få samma starka känsla av trygghet som då, kanske 20-25 år senare. Då känns det som tiden stått helt stilla, och det känns bra. Det finns saker som försvinner med tiden, och det finns saker som består. Minnen är en sån sak, en del försvinner, men en del består. Jag är så lycklig för dom som finns kvar från min barndom, dom gör mig så lycklig. Jag tycker så mycket om mitt lilla JAG. Kram på mig.
