dagen d...
Jag tänkte skriva: idag skulle pappa ha fyllt år. Men jag hindrade mig, suddade och vill istället skriva: idag fyller pappa år!
Jag vägrar släppa taget om honom. Varför skulle jag liksom? Varför ska man släppa taget om dom som försvinner från en? Jag firar fortfarande födelsedagarna som betyder något. Pappa den 18 februari. Mamma den 18 augusti. Mamma var trettio år äldre än mig. Morfar 30 år äldre än mamma. Det finns ett speciellt band i just det släktlede. Mamma var mest lik morfar och jag mest lik mamma. Kanske? På olika sätt lik pappa och mamma iaf. Kanske lite av båda. Både mamma och pappa var faktiskt ganska lugna av sig.
Morfar är född 1919. Mamma 1949. Pappa 1933. Jag 1979. Årtal, siffror. Dessa betyder mycket för mig. Jag föddes den 28 augusti. Mamma den 18 augusti. Min kusin gia den 8 augusti. Såna där saker glömmer man aldrig tror jag. Jag är nog mycket för just siffror och kombinationer av siffror. Och dessa har spelat roll i mitt liv. De personer som betytt mest för mig har enkla siffror att komma ihåg.
Min syster fyller den 2 september. Strax efter mig. Min fru linda den 12 september. Det minns man alltid. Enkla siffror som liknar varandra.
