Om inte jag, vem?

Falalalalaa lala lalaa... Nej nu får det vara nog! Den posttraumatiska jultröttheten har slagit till. En vecka av förberedelser av olika saker plus ett ohälsosamt intag av fet och salt mat + dricka och glass igår gör att jag nu ligger i julkoma. Men, not to worry. Likt björnen som går i ide om vintern så har också min kroppspuls gått ner till en tredjedel av sin kapacitet, jag tar i snitt två andetag i minuten och jag behöver varken äta eller göra ifrån mig. Jag kommer nog stanna i mitt ide åtminstone dagen ut, sen får vi se. Soffan och sängen är min grotta. Den varma filten är mitt skyddande snötäcke. Jag överlever, precis som björnen. Men det tär. När björnen vaknar ur sitt ide så har den byggt muskler trots att den inte ätit på hela vintern. Där skiljer vi oss, jag och björnen. Jag behöver aktivera mig efter julen mer än tidigare för att få ur all skit ur kroppen och för att få tillbaka min forna styrka. Vågen slog över på 87 kilo igår kväll... Ingen big deal i och för sig. Magen lyser med sin frånvaro. Men det behöver byggas lite mer muskler och tränas lite mer smidighet och kvickhet för att jag ska vara helt nöjd. So shall it be done! Återkommer inom kort och ber samtidigt om ursäkt för min frånvaro...