en känsla tar udden av den andra...

Oro tar fan bort all glädje i mig...
Är man glad för en sak så kan någons oro inför samma sak bara kapa min glädje vid knäskålarna.
En stor del av mitt liv har varit präglat av oro, en djävulsk känsla av vanmakt och förtvivlan många gånger. Jag har blivit mätt på den känslan kan man säga, men på grund av den och/eller tack VARE den så är jag mindre benägen idag att känna oro. Det skulle kunnat bli tvärtom och kanske var det också så under en tid, att jag var mer orolig för saker men idag är jag inte så. Allt jag varit med om här istället höjt ribban för vad jag oroar mig för. Det är som att min hjärna och kropp automatiskt avgör vad som är relevant oro för mig och den jämför hela tiden med den där malande värsta oron som fanns förr i mitt liv, och därmed så är ju i stort sätt alla dagens prövningar i stort sätt fria från den känslan för mig, eftersom det inte finns många saker som kan jämföras med den oro jag känt tidigare. Jag har fått en gåva! Den gåvan kallas tacksamhet. Den gåvan går aldrig att lämna tillbaka och det skulle man i alla fall aldrig vilja göra. Genom otroligt jobbiga situationer och känslor under många år så har jag idag fått skörden av den tidens prövningar, tacksamhet! Jag är idag på både ett medvetet och ett undermedvetet plan tacksam och känner en enkelhet i livet. Inget kan ju någonsin bli lika tufft och svårt som det var då, när jag var liten och yngre och mindre än idag. Inget!
Detta är en gåva som inte alla får... långt ifrån alla, och jag är ärligt talat väldigt nyfiken på hur livet skulle kännas utan allt det jag har bakom mig, men det är en stor skillnad på att vara nyfiken och att vara avundsjuk, för det är jag inte. Jag skulle inte vilja byta min uppväxt eller något som hänt i mitt liv mot något annat, för då hade jag inte fått den här gåvan, och det hade ju inte varit jag. Det här är jag, ta emot mig som jag är. Det här är den jag är, är det något ni inte gillar eller kan förlika er med i det så ska jag kolla om det är något jag kan förändra eller förbättra, men är det inte det så kanske det är ni som behöver förändra något...?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0