månskensblus...
Du är så vacker där du står i natten iklädd ditt mest underliga leende. Dina händer hänger längs kroppens båda sidor. Du ser lycklig ut, lyckligare än på länge. Jag hittade dig till slut, men hur gick det till?!Du kan kalla mig vad du vill, så kallar jag dig tussilagon min. Vårens budbärare. Min tussilago. Min vårblomma. En dag i februari, en helt vanlig februari, så stod du plötsligt där, i vårat kök, eller var det kanske vardagsrum. Så avslappnat spännande, så vårvild, så enkel. Det dröjde inte länge innan vi var oskiljaktiga du och jag, du min tussilago och jag din strimma av sol. Det var meningen att jag skulle få upp dig ur jorden och få din kropp att blomma vackrare än någonsin, och det var meningen att du skulle lägga märke till mina strålar, att du skulle göra molnen framför mig mindre uppenbara för att till slut blåsa bort dom med höstens första storm. Löven ramlade av träden och snön bäddade till slut in oss i ett ljuvligt täcke, ett täcke som värmer och skyddar oss båda. Tussilago behöver värme för att blomma, men den är inte heller svår på något vis. Den är först uppe på våren och vi alla älskar den. Du är min tussilago. Omöjlig att tycka illa om.
Kommentarer
Trackback
