partum...

Hur kan en människa bara försvinna? Försvinna för att aldrig mer återkomma. 
Livet i deras ögon, i deras skratt är för alltid borta. Solskenet blir till natt. Blomman har vissnat och ruttnat. 
Av jord är man kommen, till jord ska vi åter vända. 
Ljudet av din röst har bleknat, så även värmen i din kram. 
Saknaden följer mig som en mörk skugga genom livet. När det är som ljusast så syns också skuggan som tydligast. 
Nya människor kommer in i livet, men kan aldrig ta din plats. Ibland tänker jag att det finns någon där ute som kan ersätta dig, men jag blir ständigt besviken. Jag är inte besviken på livet, men lever det inte fullt ut. 
En svala dansade en sommar. Sen dog svalan... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0