Om inte jag, vem?

Okej... Jag ska förklara läget lite... Jag är inte fyra år nu jag vet! Men kan jag inte få leva i tron om det bara en minut till?!
Tanken på att bara slänga sig från meningslös aktivitet till en annan till synes meningslös aktivitet lockar mig ibland.
Att fastna totalt vid den plastiga bilmattan i flera timmar utan att ens komma ihåg att det finns en värld utanför som rullar på i precis samma takt som förut... att därifrån sen höra mamma ropa att maten är klar och springa ut i köket, sätta sig och äta, för att sen återgå till bilmattans värld... fattar inte att dom kunde planera maten så dåligt tidsmässigt!! Jag var ju totalt inne i någonting viktigt ju... höll ju på med världens parkering där bredvid det där huset som ligger längst ut mot hörnet på bilmattan av plast... så ropar mamma att det är mat liksom... vad är det för stil?!!!
Den världen var nåt speciellt... när allt bara kunde få vara en bilmatta, eller en sandlåda eller vad man nu tyckte om att leka med... Det vore väl härligt om det kunde byggas liknande saker även för oss "vuxna". En jättelik sandlåda eller bilmatta...
Varför måste en del bli så tråkigt vuxna bara för att tiden gått och man blivit längre och äldre?!
Jag tycker att man ska leka även i vuxen ålder...
Den dagen jag märker att jag blivit tråkvuxen då är det fan dags att bitchslappa mig själv sju gånger över ansiktet och göra en inre regression tillbaka till bilmattan... Ägna några timmar åt att parkera bilar eller bara köra runt planlöst... tills någon dåre ropar att maten är klar och jag måste bli vuxen igen.
Well....inte helt meningslöst som förstainlägg kanske?! Eller!!! Shit, måste nog skärpa upp mig om jag ska ha nån chans på blog awards...
Förresten, min pasta carbonara ala julstämning går inte av för hackor... lägg märke till den röda färgen på ketchupen och den tillhörande julmusten...kanske dom på halvåtta hos mig har något vettigt att slänga sina 10 poäng på för en gångs skull...