Om inte jag, vem?

Så ska en slipsten dras! 16 miljoner som har sett videon på Youtube, men inte Linda Bengtzing...

Jag ska ge er förutsättningarna innan jag går in på detaljer.
Fredagkväll efter en underbart skön dag i solen.
Livet leker och allt känns sådär skönt som det gör ibland.
Det känns lite som man svävar eller glider fram utan att ens lyfta fötterna från marken.
There!
Sen går allt snett...
Så ska det (inte) låta på SVT genomleds och jag skriver genomleds och inte avnjöts p g a en enda person vars röst och personlighet jag har oerhört svårt för.
Tur bara att hon hade den blonda pianospelande lagledarinnan i sitt lag, annars hade ju programmet varit totalt bortslösat den här gången, men jag ska förklara lite närmare vad jag pratar om annars.
Joey Tempests gamla älskade pudelfrilla skulle ha vänt sig i sin lilla fluffiga grav om den hört Linda Bengtzing totalt mörda, lemlästa och stycka Europes klassiska superhit från 1986, The Final Countdown.
Mina inre organ gjorde uppror, stannade av, för att sedan packa sina små organväskor och fly min kropp för några minuter när hon "sjöng".
Min hjärna gick in i "freakmode" och gjorde en Windows och stängde av sig själv utan vidare förvarning antagligen för att det inte skulle bli totalt överslag i systemet och börja brinna där inne på kontoret.
När hon visade det jag alltid vetat, nämligen att hon INTE är någon artist i ordets rätta bemärkelse genom att sjunga falskt och dessutom sätta ihop texten på ett sätt som skulle få vilken pudelfrisyr som helst på jorden att lämna sin ägare och själv gräva ner sig 10 feet under, då dog jag lite inombords.
Det borde vara hårda straffläger i fruktansvärda fängelser för ett sådant fruktansvärt brott på en sådan fantastiskt klassisk låt, och att just den låten sägs vara den mest spelade på radio genom tiderna världen över verkar ha gått fröken Bengtzing obemärkt förbi, för texten kunde hon INTE.
Utvisa henne från Sverige och låt någon ta hennes plats.
Vi tar emot vem som helst!
(Jaa, jag vet att jag är en tuff kritiker men är man "artist" då ska man kunna sitt yrke)

Titta på klippet här nedan så hör ni något i bakgrunden. Det jag menar börjar 1.07 in i videon. Ett litet bevis på hur stor den låten är.
Men njut även av det andra som visas.
Håll till godo!

Vilka är ni?
Ni som förföljer mig och ständigt hittar hit.
Ni som plågar och inte kommenterar.
Visa era ansikten eller vik hädan!
Nää, nu skojade jag ju bara igen. Klart ni inte ska vika hädan, inte alls.
Vaknade klockan 05:55 idag, alldeles ljust var det ute. Helskönt javisst! Sova vidare också javisst.
Det kändes lite i tidigaste laget faktiskt att gå upp och så, med tanke på att dagen blir så lång då och jag inte har så mycket att göra alls... (not)
Det är faktiskt ganska fullt upp just nu. Påsken var riktigt lugn och skön med flera dagars solande på terassen och allmänt slappande.
Riktigt skönt!
Men nu är det ju vanlig dag igen och "a man´s gotta do what a man´s gotta do" som man säger.
Jag har skrapat ihop en del ansökningar till utbildningar i höst, men jag vet ännu inte vilken jag vill gå om det blir så att jag kommer in på alla. Och så har jag ju den andra utbildningen i Skellefteå i bakhuvudet fortfarande också, den börjar ju kanske nästa höst då, men grejen är ju att börjar jag något nu i höst, och det gör jag ju, så kommer jag få avbryta den utbildningen om jag söker och kommer in på den i Skellefteå. Begripligt? Well, så är det i alla fall, för jag SKA ju bara gå den i Skellefteå om den blir av.
Idag ska jag till polisen en sväng och fixa nåt papper så jag kan söka en sista utbildning till Trafiklärare. Inga fel. Det är i alla fall något jag skulle kunna tänka mig, men det är ju samma problem där om den utbildningen i Skellefteå börjar om ett drygt år, men det får man ta då i så fall. Man kan ju inte anpassa sina planer och sitt liv HELT efter något som man inte ens VET ska börja.
Sen väntar jag på besked om ett eventuellt sommarvikariat också, eller om det blir nedgraderat till en praktikplats, vilket jag INTE hoppas för då väntar kärva tider ekonomiskt i sommar.
En full sommarvikariatslön kontra en praktikantersättning på dryga 3000 kr/mån. det är skillnad det kan jag lova, men jag ska smöra så mycket jag kan för att få vikariatet.
Sen ska jag på intervju angående ett annat slags vikariat också, timvik. Och vi får se vad det ger. Det är ju lite beroende på vad det blir för mig i höst också hur det blir med timvik.-andet. För går jag någon utbildning på heltid som inte är på distans så blir det ju omöjligt att hinna jobba nåt på timme, men det är ju samma där, man får ta en sak i taget och göra sitt bästa för att lösa den situation som är närmast i tid först.
So and so!
What else...
Kommer inte på nåt mer som hänt direkt. Jo en liten hemlis men det är ju en hemlis så det är klart som fan jag inte skriver om det här! God damn, u think I´m stupid or somethin´?!!
Well well, hög tid att lämna datorn för en stund och göra lite nytta. Städning står lite på schemat och sen förstås besöket till Polizei, hoppas det går bra och att dom inte haffar mig, då blir jag arg och lite nedstämd.
Tråkig blogg idag med bara en massa information. Jag lovar, ska skärpa mig.
BBL (nej det betyder inte Bärgslagsbladet era kretiner!)

Jaha, så var det då äntligen (?) påskafton.
En högtid som inte är som någon annan.
En högtid som hamnat lite i skymundan av de andra aft´narna, julafton och midsommarafton. (pingstafton har jag inte ens räknat med)
Varför firar vi då påsk? Jo det är ju för att hönsen är extra benägna att värpa den här årstiden, det är som deras "vita vecka" den här veckan och det ploppar ut ägg efter ägg efter ägg.
Någon måste givetvis äta upp alla dessa ägg och så har påsken kommit till.
Sen att färgen har blivit gul och att det ska ätas godis med det får stå för var och en, själv målar jag hela kroppen grön/beige och firar vårens ankomst genom att springa naken genom stadens gator, med början kl 13:35 idag.
Ätandes en halv banan och bärandes på en liten, liten tv så kommer jag ta ut löpsteget och verkligen fira vad den här dagen står för. Frukt och tv! Precis som Jesus ville att det skulle vara.
Kom ihåg att färgen för dagen är grön och beige, och dagens saker är frukt och tv.
Men jag avslutar den här texten med att säga Glad Påsk och jag önskar er en fantastiskt trevlig dag!

Nu blir det åka av! Fy helvete! (ursäkta språket)
Jag bytte till sommardäck på bilen idag och det känns ju inte helt fel, känns lite sommar liksom.
Har inte mycket mer att säga just nu, tomt i huvudet liksom, men är i alla fall piggare nu och har mer motivation.
Alltid något.
Återkommer troligen redan imorrn med något längre skrivet.

Ser ni någonsin en bok som det står LITTERATURHISTORIA på med stora bokstäver så SPRING!!!!!!!!!!
Spring fortare och längre än ni någonsin gjort!!!!
Spring över kullar och berg, genom skogar och över sjöar!!! (?)
Spring med långa steg, spring!
Spring med snabba fötter, spring!
Löp, spring, kuta eller stånka dig framåt!
Bara du kommer så långt ifrån den boken som möjligt.
Min motivation är just nu inte riktigt uppe vid ytan...
Jag ligger en liten bit under och andas genom ett sugrör.
Tittar på världen underifrån vattenytan och ser den inte helt klart, det är lite grumligt och inte helt klart.
Vad gör jag här under tänker jag ibland?! Jag ser ju världen härifrån med, men det är som att man inte riktigt deltar själv i det som händer runt omkring en.
En orsak är att jag varit sjuk över en vecka precis nyss, och då kommer man ju ifrån precis allt som man gjorde innan.
Man ligger i sin dvala och orkar inget annat typ, och att livet kan kännas annorlunda från en vecka till en annan det är jag helt övertygad om.
Sen fick jag i lördags och igår söndags någon slags allergisk reaktion till ölen jag drack i lördags kväll.
Det började på lördag kvällen med att jag och en kompis satt och drack öl och spelade tv-spel, allt var som vanligt men jag märkte att det hände något ju fler öl jag drack.
Jag blev gladare och pratade lite mer än vanligt. Sen när klockan började närma sig 23 så var jag skränig, glad och högljudd. Spelade hög musik och tv-spel samtidigt. Sen gick ju ut på krogen här i stan och där fortsatte reaktionen. Jag var glad och det spritte i benen på nåt konstigt sätt. Jag dansade och pratade med människor!!
Sen när jag kom hem så var jag alldeles trött och konstig, och dagen efter så låg jag hela dagen, hade ont i huvudet lite och ingen aptit alls.
Det var som att jag blivit sjuk av ölen eller nåt... Helskumt.
Jaja, det var ju trevligt i alla fall och idag, ännu en dag efter min konstiga sjukdom så mår jag okej igen och kan väl säga att det var värt det.
Sitter och trynar i mig kyckling som jag tillagat igår, smakar utsökt.
Jag har väl pluggat hela förmiddagen typ och ska fortsätta på eftermiddagen med.
Inte så motiverande just nu, men det är ju inget som är det typ.
Men jag kommer tillbaka i gammal god form snart, det är jag övertygad om.

Den här dagen känns helt värdelös... och kom inte och påstå något annat!

If I had to lose a mile
If I had to touch feelings
I would lose my soul
The way I do

I don't have to think
I only have to do it
The results are always perfect
And that's old news

Would you like to hear my voice
Sweetened with emotion
Invented at your birth?

I can't see the end of me
My whole expanse I cannot see
I formulate infinity
And store it deep inside of me

När ska nästa steg tas i utveckligen, det steget som gör att tvn blir en stenålderspryl precis så som LP-skivan och kassetten? Som videon och disketterna till datorn.
Lyssna alltid på musiken i min blogg för den representerar alltid min sinnesstämning för stunden och så brukar det alltid vara någon koppling till texten i videon också.
Här kommer därför en video som kopplar till hur jag känner mig idag, den fångar essensen i hur jag känner mig just i denna stund som jag skriver detta, en fantastisk låt och en fantastisk video. Håll till godo.

Jag har funderat på en sak, som vanligt typ... Men jag är en funderare, en liten filosof som tycker om att tänka på livet och dess små och stora egenheter.
Nu är det en speciell sak som slagit mig, vad vet jag, kanske är det febern som talar fortfarande eller så har jag som vanligt slagit huvudet rakt på spiken. (tummen?)
Sitter styrkan i håret, som man brukar säga?
Jag har en kompis som har en kompis och den kompisen har alltid brytt sig mycket om sitt hår och alltid varit en sån där som vill ha hår och vill spara ut och har också haft långt hår ganska mycket. När jag träffade honom första gången så hade han så långt hår att han hade tofs om jag inte minns fel, han mådde ganska bra då.
Nu på senare år så har han börjat må sämre och sämre av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här, och hans hår har också blivit mindre och mindre, inte för att han börjar bli skallig utan för att han kört såna där rejäla kortklippningar med maskin, och nu senast så blev det inget kvar alls.
Hör detta ihop? Min teori är att det gör det, men inte på så vis att han mår sämre p g a att han klippt av sig håret utan tvärtom, att någon slags ångest eller något slags dåligt mående gör att han vill bli av med allt som stör typ.
Jag var likadan tidigare i mitt liv, hade en jäkla massa skumma saker för mig med mitt hår och var alltid, eller nästan alltid för rastlös för att spara ut till långt hår t ex, men idag när jag mår bättre än någonsin så är det inget problem längre utan mitt svall av hår har inte varit längre nu än när jag var ung och hade min dittills bästa period i livet på flera sätt.
Se på Britney Spears som rakade av sig sitt hår när hon mådde som sämst och det finns säkerligen flera exempel på människor som i sitt dåliga mående rakat av sig sitt tidigare älskade hår.
Ni kanske har hört historien om Samson från bibeln? Eller Simson som man tydligen ska kalla honom på svenska vilket jag vägrar.
Jag tänker inte berätta hela historien utan nöjer mig med att säga att hans styrka satt i hans hår, på riktigt alltså och inte inte på det sättet som jag berättat om min kompis kompis.
Han var som en superhjälte och läxade upp lejon till höger och vänster.



Så vad tror jag om det här då?
Jag tror att om man mår bra så spelar det ingen roll någonting och speciellt inte håret.
Det är så jag själv upplevt det i alla fall.
Så mycket som jag hållt på med mitt hår, och inte minst klippt det sena nätter när jag varit vaken själv och rastlös.
Men nu är jag Samson! Jag läxar upp lejon till höger och vänster och jag har i alla fall ganska långt hår, som ska bli längre.

Vi hade strömavbrott här ute vid kanalen här för en vecka sen nu.
Inte ens tvn eller kanal älva funkade. Dom visade en Bäck-film å tårarna forsade ner på mina kinder.
Kommisarie Bäck, den stora flodhästen och jag får väl ta en annan kväll då vi möts i vardagsrummet.

Någon som ser nåt mönster i det här inlägget?

Jag är tillbaka! (utropstecken var kanske att ta i)
Förra onsdagen så drabbades jag av kraftig svaghet och trötthet, kände mig allmänt matt och slut som människa, som man kan göra innan en förkylning brutit ut på allvar, och visst blev jag sjuk. På natten mot torsdagen så drog febern igång och jag låg och frös under täcket och vände mig och vaknade säkert 15 gånger, inte helt optimalt kan jag upplysa om.
Och sen dess har det varit feber och hosta, lite snuva också men mest feber och hosta. Det är helt otroligt så degraderad man kan känna sig som människa när man är sjuk alltså, speciellt när man har feber. Det finns liksom noll energi i kroppen och man kan inte heller sova ordentligt för att kroppen jobbar med att få bort infektionen ur kroppen så den är liksom igång på nåt underligt sätt.
Så det har varit ett gäng jobbiga dagar faktiskt och dom har liksom ålat sig fram i slowmotion, det är ju inte heller helt optimalt när man egentligen vill att dom ska susa förbi som aldrig förr så att man kan bli frisk nångång.
Men nu idag är jag feberfri, i alla fall för stunden, och det njuter jag av trots att jag knappast är så pigg som jag brukar vara annars.
Jag har gått ner 3-4 kilo på mindre än en vecka och det var väl inte heller optimalt, för jag har ju inte direkt någon övervikt, även om det kändes så efter Åbo-resan. Min mage har nog aldrig sett mer gravid ut tror jag.
Men nu efter knappt en veckas härlig deffning och underbar host-träning så är magen rippad och ser ut som en tvättbräda igen, nu gäller det bara att börja käka ordentligt igen och jag ser inte det som någon större utmaning då mat är bland det bästa och vettigaste jag vet.
Det börjar bli bråttom att söka skolor till hösten nu också så jag ska ta tag i det innan fredag och även jobba ikapp mig lite på plugget som fått lida nu i några dagar, men det är ju piece of cookie.
Så, då har jag uppdaterat läget.
Jag återkommer!

Ibland när man åker i sin bil längs en väg så dyker dom ibland upp. Ensamma, skitiga och lämnade för att sakta dö utan någon som tar hand om dom. Det som knyter deras öden samman är att dom alltid är ensamma, men aldrig mer ska någon knyta samman deras snören.
Dom har blivit påsatta för sista gången, dömda till att aldrig mera bli älskade och vårdade.
Dom har gått sin sista meter och nu ska dom långsamt förmörkna av avgasernas svärta.
Frågan som dyker upp i mitt huvud är ju varför dom ligger där, ensamma och lämnade?
Har dom blivit offer för sin tvillings längtan att bli älskad ensam av sin ägare, eller har dom helt enkelt valt att lämna familjen på egen hand, framhoppandes längs en europaväg med hopp om ett bättre liv i sikte?
Eller är det deras ägare som bestämt sig för att dumpa en av tvillingarna bara sådär?
Men varför bara en, och varför längs vägarna i vårt avlånga land?
Frågorna är många och ju mer man tänker på det ju mer nyfiken blir man.
Kanske springer det runt enbenta monster i dikena längs våra vägar?? Monster som har blivit utstötta ur detta samhället av just en enda anledning, att dom BARA HAR PLATS FÖR EN SKO PÅ SIN ENDA FOT!!
Dessa monster har inte sett någon annan utväg eftersom livet på flykt är tufft och krävande.
Tiden är ofta knapp och så också fotdeodoranterna, som bara räcker till en sko.
De osynliga offren i Sverige är: Dom ensamma skorna.
Dom finns på en väg nära dig, och nästa gång du passerar en så ska du tänka på deras fortfarande levande tvilling som numera tvingas stå ut med livet ensam, utan den hälft som gud (eller adidas) skapade.

Bästa omgången Alfapet någonsin spelades ca. mellan kl. 20-21.30 igår kväll. Jag startade upp med en otrolig start, alla bokstäver ut på brädet första omgången. Ordet? Xylofon! Det var alltså dom bokstäverna jag lyckades ta upp i första "given".
Efter den lysande starten kom vi igång ordentligt och drog ihop en slutställning på 400-368. Inte dåligt må jag säga.
Alla bokstäver förutom ett litet ensamt C blev utlagda och det såg ut såhär:



Ber om ursäkt om det är någon som tar illa upp över något eller några av orden men det är ord och det är ju det viktigaste i det här spelet.
En oerhört bra spridning lyckades vi också med och det är nästan den man blir mest stolt över.
Det är förresten en mycket trevligare sysselsättning att göra något tillsammans på det sättet än att bara sitta och titta på tv varje kväll. Man blir så passiv och seg av att bara glo in i den där skärmen, till skillnad mot att hela tiden aktivera hjärnan och samtidigt ha trevligt tillsammans.
Rekommenderas!

Idag är dagen efter. Dagen som ofta blir tom och innehållslös. Dagen som de flesta känner av mer än andra dagar.
Dagen efter man kommit hem...
I fredags tog vi vårt pick och pack och stack.
Bussen gick klockan 15:00 och destinationen var Värtahamnen i den stora staden i öster, och ni kanske tänker: Värtahamnen? Kunde ni inte komma på något litet trevligare resmål än så?!! Och jo, det kunde vi. Från Värtahamnen avgår ju nämligen de stora båtarna som kallas färjor, till både Åland och Finland. Och vårat mål denna gång var Finland och Åbo. Eller ja, egentligen är ju inte Åbo målet, utan som det oftast är när man åker på kryssning så är ju resan det väsentliga, och det kan jag nog säga att det inte är 99 gånger av 100 annars. Det är ganska unikt för kryssningar av detta slaget.
Det är ju god mat, eventuell dans och annan typ av förnöjelse som är det stora målet, och knappast destinationen i sig, eftersom vi var framme på våran destination 05:15 lördag morgon så kan jag tänka mig att det inte var många av passagerarna på denna båten som var uppe i tid för att se vårt östra grannland, men i och för sig fanns det säkert en skara människor som inte gått och lagt sig ännu, men risken att dom i alla fall inte kommer ihåg något av vad dom såg just där och då, den risken är överhängande!


I alla fall så gick bussresan på ca: 3 timmar och det förstår ju vilken idiot som helst att 3 timmar på en buss inte är det man helst av allt längtar efter, men den som väntar på nåt gott...
Framme var vi ungefär klockan 18:00 och vi slogs direkt av hur många det faktiskt är som tycker om att resa fram och tillbaka på östersjön utan att egentligen komma någonstans förutom tillbaka till Värtahamnen. Faschinerande!



Väl på båten så var det in i hytten och ta sig en dusch, packa på sig sina finaste kläder (eller ja, kanske inte dom allra finaste) och ge sig ut för att äta. Maten var god och min favoritöl serverades. Det var en anledning varför vi åkte just till Åbo också denna gång. Dom har nämligen slutat sälja den ölen i svenska systembolag, men jag lyckades dricka hela tre stycken på hela resan och sen fick jag med mig 24 stycken hem också (vilket lär räcka tills utgångsdatumet i början på nästa år).
Kvällen bjöd på uppträdanden av Sean Banan (!) (känd från tv och ett par "hits"), Swingfly (känd från senast melodifestivalen och annars som artist och tidigare tillsammans med Teddybears STHLM) och DJ:s som t ex Dj Cute och Miss Lopez.
Det var väl sådär kanske. Swingfly var väl kul att se i alla fall, men annars kunde dom bjudit på nåt annat tyckte vi nog.
Jag ska ge er lite förutsättningar för kryssningen också.
Det vi (jag) bokat var alltså inte en vanlig kryssning, något jag inte hade koll på överhuvudtaget när jag gjorde bokningen på nätet, det var nämligen radiokanalen Voice egen kryssning. En party-cruise. (Släkt med Tom Cruise och Penelope Cruz.) Med detta i minnet kan ni nu läsa vidare och känna känslan av att vi var i den kategorin av människor på båten som stod för ca: 1 procent av resenärerna, dom över 30 år, resten var säkerligen precis över åldersgränsen på 21 år.
Inget fel med det, men känslan var ju att man var lite äldre än dom som var där, och det var ju inte för att festa hela natten vi skulle åka. Som sagt, tre öl fick jag i mig, vilket jag tyckte var bra jobbat.
Säkerligen hade upplevelsen varit annorlunda om man gått in i det hela med intentionen av festa, då hade det säkert varit en annan kaka. (bulle, tårta, femma, grej)
Men nu ville vi ju mest njuta av god mat och att titta på folk, och maten var ju god, och tack vare det förhållandevis unga klientelet fick vi ju en ganska lugn början på kryssningen i restaurangen, för där var ju nästan bara den "äldre" delen av passagerarna.
Men trevligt hade vi i alla fall, det är en sak som är säkert, och bara upplevelsen att vara iväg är ju något som är skönt.
Vi kom väl i säng kanske runt 01:30 eller något och det tog en stund att somna för mig, en sömn som blev något störd av envisa meddelanden från personalen som envisades med att ropa ut i högtalarna varje gång dom hade något vettigt att säga typ, och meddelandena inleddes och avslutades med någon slags hissmusikliknande melodi som nu har etsats fast i mitt medvetande och jag kan inte få bort det ur huvudet. Da da da dadadadada, da da da daaaaaaa, da da da dadadadada, da da da daaaaaaaa. Ja typ så. Sen fortsatte det på bruten finska med: Tjära passasjerare... Och detta meddelande blev ju alltid något längre än your average meddelande, eftersom det skulle ropas ut på först bruten finska, sen riktig finska, sen engelska och sist men inte minst ryska.
Ja, sömnen blev lite störd och därför var man ju lite trött dagen efter, det i kombination med den för mig sena läggtiden var väl det utlösande.
Men upp till frukostbuffé kom vi i alla fall runt kl 08:00 och det är ju alltid trevligt med en riktig frukostbuffé.
Plocka allt du vill ha av vad som helst typ, det fanns verkligen allt i frukostväg! Me like!
Sen gick vi tillbaka till hytten och sov en stund, blev ett par timmar vila sammanlagt och det var skönt.
Lunch stod på schemat sen och den var lika välkommen som frukosten, buffé igen i samma restaurang som frukosten serverades i. Gott och plicketiplockmat. Varken mer eller mindre. Trevligt.
Sen väntade standup med The Voice egen Jacob Öqvist, och han var rolig och riktigt duktig på det han gjorde, nämligen att stå upp och vara rolig samtidigt. Bra jobbat Jacob!
Det var sen en väntan på kvällen och vi satt och tittade ut över skärgården på hemvägen och förundrades över alla hus som ligger där vid vattnet. Vi funderade på vad ett skulle kosta. Spännande tankar.
Hann med en vända i taxfreen och sen var det dags att lämna skeppet för denna gången.
Vi hade än en gång undgått kölhalning eller att bli brutalt ikastade som mänskliga ankare med betongprydda fötter.
Det tycker jag var bra jobbat, då kanske det blir en till kryssning för oss, men nästa gång åker vi när det är varmt ute.



Bussresan hem tog lite kortare tid än planerat och vi var hemma sen kväll igår. Det var skönt att komma hem.
Dagen idag blir ju alltid lite rastlös när man varit var med meddelanden på bruten finska, vanlig finska, engelska och ryska, och så kommer man hem till tystnad............................... Ja, ni fattar kontrasten.
Så efter en förmiddag i soffan framför nyhetsmorgon så var jag bara tvungen att ta mig ut, och ut gick jag, och varmt var det, jag blev helt chockad hur skönt det var ute trots väderleken, lite lätt duggregn och ett gråvitt täcke över hela himlen.
Jag gick fem varv runt vår gård, det tog ca en kvart. (ja vi har en ganska stor gård) Sen la jag mig på våran terass och bara var, jag utövade något som kallas Mindfullness, och det går väl kort och gott ut på att man ska bara vara, och känna allt som händer just där och då, och det jag kände var en lätt bris som smekte mitt ansikte samtidigt som det landade små, små regnstänk på mig.
Jag öppnade munnen och sträckte fram tungan lite och kände dropparna slå ner på tungan. Vilken känsla! Totalt unik.
Och sen låg jag och tänkte att det var ju så här det var när man var liten, man kunde ju verkligen bara ligga och vara i stunden, oavsett väder. Var det sommar så låg man i gräset och kände solen kittla ansiktet och gräset kittla fötterna, var det höst så låg man i en stor lövhög och kände lukten av naturen och det prasslande ljudet som blev när man rörde sig.
Var det vinter så låg man förstås i snön och lät snöflingorna sakta landa på tungan och i ansiktet, någon flinga kanske fastnade de små gardiner av hårstrån man har på ögonlocken och man blinkade och blinkade men flingan var som fastkilad och följde med varje blinkning.
Var det vår så låg man på asfalten och kände gruset och den första värmande solen mot sig. Ljudet när man rörde fötterna mot det ännu liggande gruset mot asfalten finns kvar i mitt minne än.
Vad jag försöker säga är väl att man borde göra mer sånt idag med, och det är ju lite det Mindfullness går ut på. Att vara. Att känna. Att lukta och smaka på snöflingor och regnstänk. Att lyssna på fågelkvitter och kängorna som skrapar mot gruset. Att vara där och då i medvetandet och alla sinnena.
Det gjorde jag idag.
Jag regnade...
Och vad betyder då det undrar ni? Jo, man säger ju att man solar när man ligger och njuter av solen, men jag såg ingen sol i sikte men likt förbannat så la jag mig där, och njöt av regnet mot mitt ansikte. Jag regnade alltså.
Jag har också tidigare när jag var barn snöat och molnat, men idag regnade jag.
Och här har ni beviset.



Nej, jag har inte blivit tjock av all buffé på båten, jag hade en stor jacka på mig!
Jag ser på mig själv som barn, och lär mig av det.

Villa och huslån, volvo 740 och åkgräsklippare. Autogiro för att inte bli försenad med räkningar. Bredband. Spela pingis. Äta frukost. Ålandskryssning. 
Jag lever verkligen upp till ryktet som vit och nördig.