Jag har regnat...
Idag är dagen efter. Dagen som ofta blir tom och innehållslös. Dagen som de flesta känner av mer än andra dagar.
Dagen efter man kommit hem...
I fredags tog vi vårt pick och pack och stack.
Bussen gick klockan 15:00 och destinationen var Värtahamnen i den stora staden i öster, och ni kanske tänker: Värtahamnen? Kunde ni inte komma på något litet trevligare resmål än så?!! Och jo, det kunde vi. Från Värtahamnen avgår ju nämligen de stora båtarna som kallas färjor, till både Åland och Finland. Och vårat mål denna gång var Finland och Åbo. Eller ja, egentligen är ju inte Åbo målet, utan som det oftast är när man åker på kryssning så är ju resan det väsentliga, och det kan jag nog säga att det inte är 99 gånger av 100 annars. Det är ganska unikt för kryssningar av detta slaget.
Det är ju god mat, eventuell dans och annan typ av förnöjelse som är det stora målet, och knappast destinationen i sig, eftersom vi var framme på våran destination 05:15 lördag morgon så kan jag tänka mig att det inte var många av passagerarna på denna båten som var uppe i tid för att se vårt östra grannland, men i och för sig fanns det säkert en skara människor som inte gått och lagt sig ännu, men risken att dom i alla fall inte kommer ihåg något av vad dom såg just där och då, den risken är överhängande!
I alla fall så gick bussresan på ca: 3 timmar och det förstår ju vilken idiot som helst att 3 timmar på en buss inte är det man helst av allt längtar efter, men den som väntar på nåt gott...
Framme var vi ungefär klockan 18:00 och vi slogs direkt av hur många det faktiskt är som tycker om att resa fram och tillbaka på östersjön utan att egentligen komma någonstans förutom tillbaka till Värtahamnen. Faschinerande!
Väl på båten så var det in i hytten och ta sig en dusch, packa på sig sina finaste kläder (eller ja, kanske inte dom allra finaste) och ge sig ut för att äta. Maten var god och min favoritöl serverades. Det var en anledning varför vi åkte just till Åbo också denna gång. Dom har nämligen slutat sälja den ölen i svenska systembolag, men jag lyckades dricka hela tre stycken på hela resan och sen fick jag med mig 24 stycken hem också (vilket lär räcka tills utgångsdatumet i början på nästa år).
Kvällen bjöd på uppträdanden av Sean Banan (!) (känd från tv och ett par "hits"), Swingfly (känd från senast melodifestivalen och annars som artist och tidigare tillsammans med Teddybears STHLM) och DJ:s som t ex Dj Cute och Miss Lopez.
Det var väl sådär kanske. Swingfly var väl kul att se i alla fall, men annars kunde dom bjudit på nåt annat tyckte vi nog.
Jag ska ge er lite förutsättningar för kryssningen också.
Det vi (jag) bokat var alltså inte en vanlig kryssning, något jag inte hade koll på överhuvudtaget när jag gjorde bokningen på nätet, det var nämligen radiokanalen Voice egen kryssning. En party-cruise. (Släkt med Tom Cruise och Penelope Cruz.) Med detta i minnet kan ni nu läsa vidare och känna känslan av att vi var i den kategorin av människor på båten som stod för ca: 1 procent av resenärerna, dom över 30 år, resten var säkerligen precis över åldersgränsen på 21 år.
Inget fel med det, men känslan var ju att man var lite äldre än dom som var där, och det var ju inte för att festa hela natten vi skulle åka. Som sagt, tre öl fick jag i mig, vilket jag tyckte var bra jobbat.
Säkerligen hade upplevelsen varit annorlunda om man gått in i det hela med intentionen av festa, då hade det säkert varit en annan kaka. (bulle, tårta, femma, grej)
Men nu ville vi ju mest njuta av god mat och att titta på folk, och maten var ju god, och tack vare det förhållandevis unga klientelet fick vi ju en ganska lugn början på kryssningen i restaurangen, för där var ju nästan bara den "äldre" delen av passagerarna.
Men trevligt hade vi i alla fall, det är en sak som är säkert, och bara upplevelsen att vara iväg är ju något som är skönt.
Vi kom väl i säng kanske runt 01:30 eller något och det tog en stund att somna för mig, en sömn som blev något störd av envisa meddelanden från personalen som envisades med att ropa ut i högtalarna varje gång dom hade något vettigt att säga typ, och meddelandena inleddes och avslutades med någon slags hissmusikliknande melodi som nu har etsats fast i mitt medvetande och jag kan inte få bort det ur huvudet. Da da da dadadadada, da da da daaaaaaa, da da da dadadadada, da da da daaaaaaaa. Ja typ så. Sen fortsatte det på bruten finska med: Tjära passasjerare... Och detta meddelande blev ju alltid något längre än your average meddelande, eftersom det skulle ropas ut på först bruten finska, sen riktig finska, sen engelska och sist men inte minst ryska.
Ja, sömnen blev lite störd och därför var man ju lite trött dagen efter, det i kombination med den för mig sena läggtiden var väl det utlösande.
Men upp till frukostbuffé kom vi i alla fall runt kl 08:00 och det är ju alltid trevligt med en riktig frukostbuffé.
Plocka allt du vill ha av vad som helst typ, det fanns verkligen allt i frukostväg! Me like!
Sen gick vi tillbaka till hytten och sov en stund, blev ett par timmar vila sammanlagt och det var skönt.
Lunch stod på schemat sen och den var lika välkommen som frukosten, buffé igen i samma restaurang som frukosten serverades i. Gott och plicketiplockmat. Varken mer eller mindre. Trevligt.
Sen väntade standup med The Voice egen Jacob Öqvist, och han var rolig och riktigt duktig på det han gjorde, nämligen att stå upp och vara rolig samtidigt. Bra jobbat Jacob!
Det var sen en väntan på kvällen och vi satt och tittade ut över skärgården på hemvägen och förundrades över alla hus som ligger där vid vattnet. Vi funderade på vad ett skulle kosta. Spännande tankar.
Hann med en vända i taxfreen och sen var det dags att lämna skeppet för denna gången.
Vi hade än en gång undgått kölhalning eller att bli brutalt ikastade som mänskliga ankare med betongprydda fötter.
Det tycker jag var bra jobbat, då kanske det blir en till kryssning för oss, men nästa gång åker vi när det är varmt ute.
Bussresan hem tog lite kortare tid än planerat och vi var hemma sen kväll igår. Det var skönt att komma hem.
Dagen idag blir ju alltid lite rastlös när man varit var med meddelanden på bruten finska, vanlig finska, engelska och ryska, och så kommer man hem till tystnad............................... Ja, ni fattar kontrasten.
Så efter en förmiddag i soffan framför nyhetsmorgon så var jag bara tvungen att ta mig ut, och ut gick jag, och varmt var det, jag blev helt chockad hur skönt det var ute trots väderleken, lite lätt duggregn och ett gråvitt täcke över hela himlen.
Jag gick fem varv runt vår gård, det tog ca en kvart. (ja vi har en ganska stor gård) Sen la jag mig på våran terass och bara var, jag utövade något som kallas Mindfullness, och det går väl kort och gott ut på att man ska bara vara, och känna allt som händer just där och då, och det jag kände var en lätt bris som smekte mitt ansikte samtidigt som det landade små, små regnstänk på mig.
Jag öppnade munnen och sträckte fram tungan lite och kände dropparna slå ner på tungan. Vilken känsla! Totalt unik.
Och sen låg jag och tänkte att det var ju så här det var när man var liten, man kunde ju verkligen bara ligga och vara i stunden, oavsett väder. Var det sommar så låg man i gräset och kände solen kittla ansiktet och gräset kittla fötterna, var det höst så låg man i en stor lövhög och kände lukten av naturen och det prasslande ljudet som blev när man rörde sig.
Var det vinter så låg man förstås i snön och lät snöflingorna sakta landa på tungan och i ansiktet, någon flinga kanske fastnade de små gardiner av hårstrån man har på ögonlocken och man blinkade och blinkade men flingan var som fastkilad och följde med varje blinkning.
Var det vår så låg man på asfalten och kände gruset och den första värmande solen mot sig. Ljudet när man rörde fötterna mot det ännu liggande gruset mot asfalten finns kvar i mitt minne än.
Vad jag försöker säga är väl att man borde göra mer sånt idag med, och det är ju lite det Mindfullness går ut på. Att vara. Att känna. Att lukta och smaka på snöflingor och regnstänk. Att lyssna på fågelkvitter och kängorna som skrapar mot gruset. Att vara där och då i medvetandet och alla sinnena.
Det gjorde jag idag.
Jag regnade...
Och vad betyder då det undrar ni? Jo, man säger ju att man solar när man ligger och njuter av solen, men jag såg ingen sol i sikte men likt förbannat så la jag mig där, och njöt av regnet mot mitt ansikte. Jag regnade alltså.
Jag har också tidigare när jag var barn snöat och molnat, men idag regnade jag.
Och här har ni beviset.
Nej, jag har inte blivit tjock av all buffé på båten, jag hade en stor jacka på mig!
Jag ser på mig själv som barn, och lär mig av det.
Dagen efter man kommit hem...
I fredags tog vi vårt pick och pack och stack.
Bussen gick klockan 15:00 och destinationen var Värtahamnen i den stora staden i öster, och ni kanske tänker: Värtahamnen? Kunde ni inte komma på något litet trevligare resmål än så?!! Och jo, det kunde vi. Från Värtahamnen avgår ju nämligen de stora båtarna som kallas färjor, till både Åland och Finland. Och vårat mål denna gång var Finland och Åbo. Eller ja, egentligen är ju inte Åbo målet, utan som det oftast är när man åker på kryssning så är ju resan det väsentliga, och det kan jag nog säga att det inte är 99 gånger av 100 annars. Det är ganska unikt för kryssningar av detta slaget.
Det är ju god mat, eventuell dans och annan typ av förnöjelse som är det stora målet, och knappast destinationen i sig, eftersom vi var framme på våran destination 05:15 lördag morgon så kan jag tänka mig att det inte var många av passagerarna på denna båten som var uppe i tid för att se vårt östra grannland, men i och för sig fanns det säkert en skara människor som inte gått och lagt sig ännu, men risken att dom i alla fall inte kommer ihåg något av vad dom såg just där och då, den risken är överhängande!
I alla fall så gick bussresan på ca: 3 timmar och det förstår ju vilken idiot som helst att 3 timmar på en buss inte är det man helst av allt längtar efter, men den som väntar på nåt gott...
Framme var vi ungefär klockan 18:00 och vi slogs direkt av hur många det faktiskt är som tycker om att resa fram och tillbaka på östersjön utan att egentligen komma någonstans förutom tillbaka till Värtahamnen. Faschinerande!
Väl på båten så var det in i hytten och ta sig en dusch, packa på sig sina finaste kläder (eller ja, kanske inte dom allra finaste) och ge sig ut för att äta. Maten var god och min favoritöl serverades. Det var en anledning varför vi åkte just till Åbo också denna gång. Dom har nämligen slutat sälja den ölen i svenska systembolag, men jag lyckades dricka hela tre stycken på hela resan och sen fick jag med mig 24 stycken hem också (vilket lär räcka tills utgångsdatumet i början på nästa år).
Kvällen bjöd på uppträdanden av Sean Banan (!) (känd från tv och ett par "hits"), Swingfly (känd från senast melodifestivalen och annars som artist och tidigare tillsammans med Teddybears STHLM) och DJ:s som t ex Dj Cute och Miss Lopez.
Det var väl sådär kanske. Swingfly var väl kul att se i alla fall, men annars kunde dom bjudit på nåt annat tyckte vi nog.
Jag ska ge er lite förutsättningar för kryssningen också.
Det vi (jag) bokat var alltså inte en vanlig kryssning, något jag inte hade koll på överhuvudtaget när jag gjorde bokningen på nätet, det var nämligen radiokanalen Voice egen kryssning. En party-cruise. (Släkt med Tom Cruise och Penelope Cruz.) Med detta i minnet kan ni nu läsa vidare och känna känslan av att vi var i den kategorin av människor på båten som stod för ca: 1 procent av resenärerna, dom över 30 år, resten var säkerligen precis över åldersgränsen på 21 år.
Inget fel med det, men känslan var ju att man var lite äldre än dom som var där, och det var ju inte för att festa hela natten vi skulle åka. Som sagt, tre öl fick jag i mig, vilket jag tyckte var bra jobbat.
Säkerligen hade upplevelsen varit annorlunda om man gått in i det hela med intentionen av festa, då hade det säkert varit en annan kaka. (bulle, tårta, femma, grej)
Men nu ville vi ju mest njuta av god mat och att titta på folk, och maten var ju god, och tack vare det förhållandevis unga klientelet fick vi ju en ganska lugn början på kryssningen i restaurangen, för där var ju nästan bara den "äldre" delen av passagerarna.
Men trevligt hade vi i alla fall, det är en sak som är säkert, och bara upplevelsen att vara iväg är ju något som är skönt.
Vi kom väl i säng kanske runt 01:30 eller något och det tog en stund att somna för mig, en sömn som blev något störd av envisa meddelanden från personalen som envisades med att ropa ut i högtalarna varje gång dom hade något vettigt att säga typ, och meddelandena inleddes och avslutades med någon slags hissmusikliknande melodi som nu har etsats fast i mitt medvetande och jag kan inte få bort det ur huvudet. Da da da dadadadada, da da da daaaaaaa, da da da dadadadada, da da da daaaaaaaa. Ja typ så. Sen fortsatte det på bruten finska med: Tjära passasjerare... Och detta meddelande blev ju alltid något längre än your average meddelande, eftersom det skulle ropas ut på först bruten finska, sen riktig finska, sen engelska och sist men inte minst ryska.
Ja, sömnen blev lite störd och därför var man ju lite trött dagen efter, det i kombination med den för mig sena läggtiden var väl det utlösande.
Men upp till frukostbuffé kom vi i alla fall runt kl 08:00 och det är ju alltid trevligt med en riktig frukostbuffé.
Plocka allt du vill ha av vad som helst typ, det fanns verkligen allt i frukostväg! Me like!
Sen gick vi tillbaka till hytten och sov en stund, blev ett par timmar vila sammanlagt och det var skönt.
Lunch stod på schemat sen och den var lika välkommen som frukosten, buffé igen i samma restaurang som frukosten serverades i. Gott och plicketiplockmat. Varken mer eller mindre. Trevligt.
Sen väntade standup med The Voice egen Jacob Öqvist, och han var rolig och riktigt duktig på det han gjorde, nämligen att stå upp och vara rolig samtidigt. Bra jobbat Jacob!
Det var sen en väntan på kvällen och vi satt och tittade ut över skärgården på hemvägen och förundrades över alla hus som ligger där vid vattnet. Vi funderade på vad ett skulle kosta. Spännande tankar.
Hann med en vända i taxfreen och sen var det dags att lämna skeppet för denna gången.
Vi hade än en gång undgått kölhalning eller att bli brutalt ikastade som mänskliga ankare med betongprydda fötter.
Det tycker jag var bra jobbat, då kanske det blir en till kryssning för oss, men nästa gång åker vi när det är varmt ute.
Bussresan hem tog lite kortare tid än planerat och vi var hemma sen kväll igår. Det var skönt att komma hem.
Dagen idag blir ju alltid lite rastlös när man varit var med meddelanden på bruten finska, vanlig finska, engelska och ryska, och så kommer man hem till tystnad............................... Ja, ni fattar kontrasten.
Så efter en förmiddag i soffan framför nyhetsmorgon så var jag bara tvungen att ta mig ut, och ut gick jag, och varmt var det, jag blev helt chockad hur skönt det var ute trots väderleken, lite lätt duggregn och ett gråvitt täcke över hela himlen.
Jag gick fem varv runt vår gård, det tog ca en kvart. (ja vi har en ganska stor gård) Sen la jag mig på våran terass och bara var, jag utövade något som kallas Mindfullness, och det går väl kort och gott ut på att man ska bara vara, och känna allt som händer just där och då, och det jag kände var en lätt bris som smekte mitt ansikte samtidigt som det landade små, små regnstänk på mig.
Jag öppnade munnen och sträckte fram tungan lite och kände dropparna slå ner på tungan. Vilken känsla! Totalt unik.
Och sen låg jag och tänkte att det var ju så här det var när man var liten, man kunde ju verkligen bara ligga och vara i stunden, oavsett väder. Var det sommar så låg man i gräset och kände solen kittla ansiktet och gräset kittla fötterna, var det höst så låg man i en stor lövhög och kände lukten av naturen och det prasslande ljudet som blev när man rörde sig.
Var det vinter så låg man förstås i snön och lät snöflingorna sakta landa på tungan och i ansiktet, någon flinga kanske fastnade de små gardiner av hårstrån man har på ögonlocken och man blinkade och blinkade men flingan var som fastkilad och följde med varje blinkning.
Var det vår så låg man på asfalten och kände gruset och den första värmande solen mot sig. Ljudet när man rörde fötterna mot det ännu liggande gruset mot asfalten finns kvar i mitt minne än.
Vad jag försöker säga är väl att man borde göra mer sånt idag med, och det är ju lite det Mindfullness går ut på. Att vara. Att känna. Att lukta och smaka på snöflingor och regnstänk. Att lyssna på fågelkvitter och kängorna som skrapar mot gruset. Att vara där och då i medvetandet och alla sinnena.
Det gjorde jag idag.
Jag regnade...
Och vad betyder då det undrar ni? Jo, man säger ju att man solar när man ligger och njuter av solen, men jag såg ingen sol i sikte men likt förbannat så la jag mig där, och njöt av regnet mot mitt ansikte. Jag regnade alltså.
Jag har också tidigare när jag var barn snöat och molnat, men idag regnade jag.
Och här har ni beviset.
Nej, jag har inte blivit tjock av all buffé på båten, jag hade en stor jacka på mig!
Jag ser på mig själv som barn, och lär mig av det.
Kommentarer
Trackback
