Om inte jag, vem?

Börjar skriva detta inlägget några minuter före klockan slår över 00:00 den 28:e Augusti 2011. Min födelsedag. Den 32:a i ordningen. Att jag blivit så lyckligt lottad att få leva så många år är verkligen något att känna känslor för. Och det gör jag. Jag är lycklig att leva. Verkligen. Och bättre ska det bli. 32 år... Det känns inte som 32 år. Verkligen inte. Fast... hur skulle jag kunna veta hur det känns egentligen. Det är ju inte direkt så att jag har 32 andra år undanstoppade någonstans att jämföra med... Samtidigt som det trots detta inte känns som 32 år så känns det ju som att jag levat för alltid. Och det har jag. I mitt liv har jag alltid funnits. Från den första stunden tills denna. Och många stunder har det blivit. Betydligt fler än 32... Lyckliga, sorgsna, upphetsade, underbara, förtvivlade, värdelösa, skräckslagna, ledsna, fantastiska, uttråkade, hemska och alldeles alldeles underbara... Så grattis på mig!!!! Grattis till 32 år. You (I) really made it!! Yes I did! Thank you (me)! May there be many more!