höstkänning...
Nu är det höst igen. Men, sluta! Känn inte sådär! Sommaren kommer alltid tillbaka och ja, hösten är ju sådär lite mysig också... Eller hur?!
Är det inte lite så vi känner till mans och kvinns? Att man tycker om sommarens lätthet och ljus mer än den tunga höstkänslan som många kan få... men så försöker man att hitta det där positiva i det i alla fall, för att man VET ju att sommaren ÄR över och det finns liksom knappt något kvar av den att greppa tag i. Man försöker och försöker att hitta något litet att ha kvar, en liten stund till bara. Det är som på kvällen när man ligger och tittar på nån riktigt bra film men man känner ju sååå tydligt att ögonen inte KAN vara öppna mycket längre till. Det spelar inte någon som helst roll om man vet att det är 2 timmar kvar på filmen och att man rimligen kan vara vaken i MAX fem minuter till... man bara SKA se liiiite till av filmen. Så är det också när hösten börjar komma. Det spelar ingen roll hur tydliga tecknen är. Löven börjar bli gula och faller till slut av träden, det blåser lite svalare vindar ute än tidigare och mörkret kommer tidigare på kvällen och håller i sig längre på morgonen. Men man försöker ändå "hålla ögonen öppna" en liiiiten stund till. Letar ivrigt efter det där tecknet på att sommaren inte riktigt är slut än.
Man väntar med att ta bort grillen från terassen för att det kan ju faktiskt bli en skön kväll till.
Man väntar med att ta upp båten för det kan ju bli en skön varm dag till.
Man struntar att ta på sig långbyxor trots att det faktiskt bara är 13 grader i luften och det känns faktiskt lite kallt.
Man vägrar helt enkelt att släppa taget om sommaren förräns det är helt och totalt övertydligt att den faktiskt är slut.
Som nu till exempel. Det är inte varmt ute och inte alls kallt. Mittimellan!
Man sitter inte gärna ute om inte solen skiner och man badar kanske inte heller speciellt gärna ens OM solen skiner.
Det svalkar alldeles för mycket när det blåser till samtidigt som det är skönt att det inte är dom där 35 plusgraderna och man inte får någon luft.
Jaja, nu är det i alla fall höst! Det råder det inga tvivel om alls. Jag ser gula löv och det är inte alls varmt i luften.
Det är bara att acceptera, det är höst... eller... sensommar kanske...
Är det inte lite så vi känner till mans och kvinns? Att man tycker om sommarens lätthet och ljus mer än den tunga höstkänslan som många kan få... men så försöker man att hitta det där positiva i det i alla fall, för att man VET ju att sommaren ÄR över och det finns liksom knappt något kvar av den att greppa tag i. Man försöker och försöker att hitta något litet att ha kvar, en liten stund till bara. Det är som på kvällen när man ligger och tittar på nån riktigt bra film men man känner ju sååå tydligt att ögonen inte KAN vara öppna mycket längre till. Det spelar inte någon som helst roll om man vet att det är 2 timmar kvar på filmen och att man rimligen kan vara vaken i MAX fem minuter till... man bara SKA se liiiite till av filmen. Så är det också när hösten börjar komma. Det spelar ingen roll hur tydliga tecknen är. Löven börjar bli gula och faller till slut av träden, det blåser lite svalare vindar ute än tidigare och mörkret kommer tidigare på kvällen och håller i sig längre på morgonen. Men man försöker ändå "hålla ögonen öppna" en liiiiten stund till. Letar ivrigt efter det där tecknet på att sommaren inte riktigt är slut än.
Man väntar med att ta bort grillen från terassen för att det kan ju faktiskt bli en skön kväll till.
Man väntar med att ta upp båten för det kan ju bli en skön varm dag till.
Man struntar att ta på sig långbyxor trots att det faktiskt bara är 13 grader i luften och det känns faktiskt lite kallt.
Man vägrar helt enkelt att släppa taget om sommaren förräns det är helt och totalt övertydligt att den faktiskt är slut.
Som nu till exempel. Det är inte varmt ute och inte alls kallt. Mittimellan!
Man sitter inte gärna ute om inte solen skiner och man badar kanske inte heller speciellt gärna ens OM solen skiner.
Det svalkar alldeles för mycket när det blåser till samtidigt som det är skönt att det inte är dom där 35 plusgraderna och man inte får någon luft.
Jaja, nu är det i alla fall höst! Det råder det inga tvivel om alls. Jag ser gula löv och det är inte alls varmt i luften.
Det är bara att acceptera, det är höst... eller... sensommar kanske...
Kommentarer
Trackback
