Om inte jag, vem?

Jävlar va inspirerad jag känner mig just nu, not! Det är lite som att luften gått ur en på ett sätt, men ändå vet jag att den där goa känslan av att man klarar precis vad som helst finns där bara runt hörnet. Jag jobbar just nu för att komma dit igen, och det vet jag att jag kommer göra, väldigt snart!
Det har blivit lite för mycket slötittande på tv, sena kvällar och "sena mornar" och alldeles för mycket fb för min smak (och det är ändå inte mycket kan jag lova).
Är ju ca: en vecka sen jag åter joinade världens största nätverk för virtuellt umgänge och jag lovar, jag är redan trött på det igen. Men jag ska vara kvar, men det blir inte jättemycket aktivitet det är en sak som är säkert.
Det är något som jag finner stressande med hela grejen liksom. En massa människor varav en del man inte har något som helst att göra med IRL så att säga, men ändå ska man ta del av deras dagliga liv och ibland varenda liten grej som händer i det livet. Är jag egentligen intresserad? Nej. Inte jättemycket kan jag säga.
En statusuppdatering från någon som jag egentligen inte bryr mig så mycket om eller har så mycket intresse av blir ju lite som att man går ute på stan och någon står och skriker högt: "NU HAR JAG BAKAT BULLAR! MEN DOM BLEV INTE SÅ BRA!" Eller så är det någon som skriver någon liten "smart fyndighet" som dom antagligen inte kommit på själv och bara söker uppmärksamhet i det hela. Helt okej för mig att dom gör det, men är jag intresserad av det många av dessa skriver? Återigen ett stort rungande NJAAA på den frågan.
Jag menar, skulle dessa personer stå och skrika ut denna statusuppdatering på stan?? Tror inte det va...
Det är lite där dilemmat ligger för mig. Att ha sina nära och kära som vänner på denna sidan är ju fantastiskt trevligt, om det inte innebär att man träffas mindre IRL förstås. Och att jag vill veta vad som händer i deras liv det råder det ingen som helst tvekan om.
Men jag tror verkligen att det kan ta udden lite av det fysiska mötet människor emellan, att man inte får samma behov av att hälsa på varandra eller att träffa varandra på riktigt, för låt oss vara ärliga, är inte det ändå det trevligaste sättet att umgås på?!
Det blir väldigt ytligt när man bara umgås genom att läsa varandras statusrader och kommenterar dessa. En sån grej är ju ett jävligt trevligt komplement till den "riktiga" världen, men inte något jag skulle vilja byta ut den med överhuvudtaget.
Många kanske känner att en blogg är samma sak, att man vill ha uppmärksamhet för sitt ibland tradiga och tråkiga liv i de "statusuppdateringar" jag gör genom att blogga, men sanningen är att jag skulle blogga lika mycket även om ingen skulle läsa.
Det blir som en slags terapi tycker jag att skriva om sig själv och sitt liv, vad man gör och tänker och tycker. Sen är det givetvis trevligt som sjutton om dom man tycker om läser och kanske kommenterar det man skriver, men jag skulle likväl blogga även om ingen läste.
Och om jag jämför MSN med fb så är det ju en helt annan femma. På MSN så väljer man ju själv vilken person man vill direktkontakta och prata med, hela ens "vän"krets läser inte det man skriver, utan det blir helt enkelt mer personligt och mer som att träffas i verkligheten, ibland till och med bättre eftersom det verkligen fokuseras på samtalet. I verkliga världen så finns det ju många störmoment runt omkring  en hela tiden, vilket i och för sig kan vara skönt och bra.
Men jag förstår ju att vi alla är olika, eller ja inte alla kanske, självklart finns det människor man är mer lik än andra, det är väl poängen jag försöker att krysta fram här, att man har olika behov än en del andra människor och att för en del passar fb väldigt bra och för en del inte lika bra.
Som komplement kan jag känna att det är kul. Lägga ut lite bilder ibland på det man rustat t ex.
Annars så föredrar jag direktkontakt genom MSN eller helst av allt verkliga livet.
Det verkliga livet bjuder ju på många utmaningar varav en är att ta initiativ, och det är det många som har svårt för. Jag tror att det är därför man inte träffar en del människor lika ofta som en del andra.
Det är en del jag själv har och har haft en del problem med, just initiativförmågan. Viljan har alltid funnits där att träffa en del människor men det är steget som ska tas bara som utgör problemet.
Som ni märker är det mycket gnäll i verkstaden idag, och det är nog en sådan dag tror jag, det var det igår med och det är just den känslan som jag har i min kropp och själ just nu som jag försöker jobba bort.
Inget slötittande på tv och bättre sömn är steg ett. Sen dra ner på fb och mobilanvändandet. Mobilen som för mig inte bara är en sån där som man ringer och smsar med utan en iPhone som man kan göra precis ALLT med, och precis ALLT är lite för mycket vissa stunder. Det vore fan en idé att ha en annan mobil också, så när man känner att det blir för mycket på den fronten då sätter man i kortet i den istället och så kan man helt plötsligt bara smsa och ringa. Fan va skönt! Det ska jag göra! Bra idé!!
Det "bruset" som det ibland kallas kan jag bli väldigt trött och lite stressad av. Tv, nyheter på dator, iPhone och radio, reklam på tv, radio och i telefonen, fb och allt som man egentligen inte valt aktivt att ta del av.
När man tittar på tv så kan man på ett vis inte styra speciellt mycket alls. Man kan välja vilken kanal man vill passivt titta på, men programmen som visas väljer man ju inte. Så att välja ett program man vill se på INNAN man slår på tvn tror jag är en bra grej. Jag är en sån där kille som gärna blir sittandes/liggandes med fjärrkontrollen i handen och bara zappar runt, fäster inte ögonen på bara ett program utan helst ska det vara två eller flera. Rastlöst beteende som inte ska uppmuntras! Nej, bestämma ett program man vill se, sätta på tvn när det börjar och stänga av när det slutar. Att slötitta ska varar undantag.
Likaså med radio, det är ett helvete med, man kan inte bestämma mycket där heller. Reklamkanalerna är värst. Snacka om stressande att var tionde minut bombarderas med reklam! Fyfan... P3 går an att lyssna på, men det är ibland väldigt mycket snack där. P4 kan va skönt också ibland, lite lugnare tempo.
Men med radio är det samma sak, ingen kontroll över vad som sänds ut i mina öron alls. Kan vara stressande!
Det bästa är ju internet på det sättet. Om man nu ska snacka bra eller dåligt i "bruset".
På internet är det inget som bara pratar på eller bryter för reklam, utan man väljer mycket mer själv vad man vill göra. Känner man för fb så kan man vara där. Vill man läsa om buddhistist meditation så gör man det. Eller vill man ha tips på hur man kan laga sin bil så finns det otaliga forum för sånt också.
Min poäng är helt enkelt kontroll och valmöjlighet, det finns mer av det på nätet än i tv eller radio.
Så det är mindre stressande för mig att sitta vid datorn än att titta på tv eller lyssna på radio, och just nu känns det viktigt att lyda själen.
Så Sacret Spirit-skivan åkte på i morse/förmiddags och har gått sen dess, lugnande och stärkande.
Jag ska sätta igång med en ansökan till kommunen också för att komma in i lugnet ännu mer, ta kontroll över mitt liv ännu mer än jag gjort hittills, för det är verkligen någonting som lugnar en.
Jag ska söka som timvik till rekryteringsenheten, och det är förskolor och badhuset det gäller för min del.
Hoppas stenhårt på det sen!
Ska sätta mig och skriva det nu så jag kan relaxa med sen.
Jaha, det här blev ju också ett jävla blogginlägg, en jävla massa bajskastande mest, men vafan...
Det är ju Måndag...