Om inte jag, vem?

Ibland kommer det små tecken i vardagen som man själv väljer om man ska ta på allvar eller inte, om dom är rena sammanträffanden eller om någon eller någonting försöker visa en något genom dessa små tecken...
Jag väljer att ta dessa tecken på allra största allvar, samtidigt som jag inte kan tro på dom helt...



Som detta praktexempel som dök upp på bordet bredvid datorn alldeles nyss...
Vad ska man göra när en sån här sak händer egentligen?!
Ta dessa saker med en nypa salt och samtidigt på fullaste allvar, för dom kan lära dig något, om du bara är öppen för det...
Jag väljer att ta detta som ett tecken... av kärlek... för kärlek... till kärlek.
Antingen att jag ska visa mer kärlek, eller att jag ska tänka mer på kärleken eller helt enkelt att någon någonstans tänker på mig med kärlek.
Hur som helst så ser jag ett tydligt hjärta och det är ju vackert så... sen hur långt man vill ta det är ju upp till var och en.
Jag väljer att lägga in en vacker ballad som tack för detta tecken i alla fall, för att visa att jag sett det och tagit det till mitt hjärta.
Det känns som den här texten talar till mitt hjärta och en hel del som sägs kan jag klippa ur direkt från mitt eget liv och mitt eget tänkande... Visst är det härligt när något talar till en på det sättet...
Sen var jag oerhört förälskad i tjejen i videon också när jag var yngre... obesvarad kärlek...
Precis efter den videon kommer jag lägga ännu en, som också har stark koppling till kärleken (samma tjej är med i den videon också by the way)...
Så, detta inlägg blev en hyllning till kärleken kan man säga.
Tack för tecknet som jag fick... tack!