Om inte jag, vem?

Idag är det den 28 februari 2011. Fattar ni vad det innebär?!! Det låter ungefär som någon storslagen 80-90talsfilm. 2011. Det är stort på nåt sätt. Jag kommer ihåg när det var 1987 och jag var 8 år, jag satt vid köksbordet i vårt kök och tänkte att 1987, det låter så nytt på nåt sätt. Så fräscht! Och lite så är det med vissa årtal, att dom låter på ett visst sätt.
1964 tex låter väldigt grått och svartvitt, det låter Volvo Duett och Röda Kvarn, Beatles och pottfrisyrer som fladdrar.
2011 låter mycket rymd, framtid, teknologi och aliens. Som något hämtat ur framtiden. Det luktar statisk elektricitet och luften är full av flygande farkoster.
Men, det blev inte riktigt som man trodde... Det finns inga flygande bilar och det mest avancerat tekniska man äger är en iPhone typ.
1987 hade jag en Commodore 64 som ni säkert läst om tidigare i min blogg, min älskling som jag delat så många långa timmar med under min uppväxt. Och visst har tekniken gått framåt på det sättet. Idag är det Playstation 3 som huserar i mitt vardagsrum och varje människa har en dator hemma. Så var det inte då.
Men nog är jag lite besviken på att ddet inte kommit längre än så.
Idag är dagen då jag och min älskling fyller tonåring tillsammans. DET är stort!
Vi har alltså spenderat livet tillsammans i hela 13 år idag. Fantastiskt!!
Det kunde man inte föreställa sig när vi först träffades, även om det kändes som att man träffat helt rätt redan från början, och om man bara vetat då hur rätt det skulle visa sig att man hade.
13 år och många glada stunder. Många jobbiga stunder också. Många väldigt jobbiga stunder. Många enormt härliga stunder. Många skratt, många tårar. Mycket smärta och mycket kärlek.
Det har varit livet som tagit oss med storm, och när det blåser storm så kommer det mycket känslor och annat flygande förbi.
Jag är så lycklig att jag träffade dig! Det finns ingen som du och det vi har är det ingen som kan få någonsin!
13 år kommer att bli många, många fler.
Du är unik och jag älskar dig från det djupaste djupet av mitt bultande hjärta.
Vi kommer inte att spendera största delen av dagen tillsammans, men det är okej, för jag vet att du kommer att kliva in här genom dörren igen och att jag kommer få krama om dig igen och säga, välkommen hem, igen.
Du är det finaste som jag någonsin stött på i livet och din resa har varit helt magnifik. Att få följa den från början fram till idag har varit så stort.
Din och vår resa fortsätter, men idag har vi bättre förutsättningar att klara den än någonsin tidigare. Du är så underbar och jag VET att du förstår det.
Du är det bästa som finns och det vi har är ovärderligt och unikt!
Så, till något helt annat. Idag fick jag min första utbetalning från csn. Stor glädje bröt ut i mig och jag skrek hurra, eller nåt liknande. Det kändes fantastiskt skönt faktiskt.
Det blir väl plugg idag annars tror jag, och lite skidåkning på tv. VM goes on.
Hittills är det Marit Björgen som är drottning i VM med två raka guld och Petter Northug som är kung med ett silver och ett guld. Det lutar åt ett starkt VM för Norge, vad annat hade man väntat sig i Holmenkollen...
Men jag avslutar med ett fyrfaldigt hurra för tonåringarna.
LEVE DOM! HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!!
over and out