Om inte jag, vem?

Jag sitter och tittar på Botswana-Sverige i fotboll just nu... behöver jag säga mer?! Väljer att inte beröra ämnet mer, någonsin...
Har bara tagit det lugnt idag, riktigt skönt efter en lång dag igår i den stora staden i öster.
Ja, vi var där igen!! Och?! Det är ju inte av hundra procent egen vilja vi åker dit nu för tiden, men vi försöker göra det bästa av resorna dit i alla fall.
Dagen igår började tidigt (beroende på vad man jämför med).
Vaknade av klockan strax innan åtta, men på något konstigt sätt så gick en hel timme till innan kroppen och jag valde (orkade?) att ta oss över sängkanten.
Vårat tåg skulle gå 09:35, så känslan av att det var dags att åka snart kom över mig där och då.
Tog väl på mig kläder, bredde ett par smörgåsar och la ner ett kokt ägg också, sen var det dags att ta ut bilen från garaget och åka mot stationen i vår lilla stad.
Resan dit, förstås ganska odramatisk... Men det var ju inte med många minuter tillgodo som vi anlände på stationens parkering.
Vi går in och tittar på tavlan där ankommande och avgående tåg står med och tänker köpa biljetter i automaten, men så får vi se att vårt tåg är utbytt mot en buss, till etuna, där vi ska åka tåget vidare mot den stora staden i öster...
Trötta och jävliga så släpar vi oss ut och frågar busschaffören utanför om det är vår buss som står där och som vi ska åka med, och det är det ju... (suraste busschaffören i norra europa, jag lovar...)
Så det är bara att hoppa på och sätta sig och hoppas att vi hinner med tåget från etuna...
En stycken tråkig och lång bussresa senare så anländer vi i alla fall till nästa tågstation, och där står tåget snäll och väntar, så vi hoppar ombord direkt efter vi köpt biljetter och försöker hitta någon plats att sitta på, men det är ganska så fullt så det blir att sitta på dom där inte alls lika bekväma platserna som man fäller ut från väggen... Suck nummer två... Men det är bara att göra sig så bekväm man kan och försöka koppla av och hoppas tiden går fort.... Och så här i efterhand så tycker jag att den gjorde det, men det tyckte jag nog inte just då.
Det tog en stund, tills dom som satt bredvid oss precis gått av (i Strängnäs tror jag), innan jag tog upp mina smörgåsar och mumsade loss på en sen frukost.
Hungriga, lite smågriniga och trötta så fortsatte vi sen resan mot den stora staden i öster.
Väl där så är väl humöret något bättre, men fortfarande inte på topp.
Vi gör vårat ärende ganska snabbt, sen är det lunchdags...



Vi (jag?) väljer grekiskt inne på Kungshallen. Kändes stabilt.
Det blev grillade kycklinglår med tzatziki, ris och rödvinssås.
Det smakade ungefär som grillade kycklinglår med tzatziki, ris och rödvinssås. Stabilt men inte mer.
Dagens första celebrity-sighting gjordes av min "lika braiga hälft" i form av Fredde Granberg.
Eller Peter Granberg som min flicka kallade honom först... antar att det var en hybrid bestående av Fredde och Peter Settman...
Vi börjar den här gången vår stadsturné på Hötorgshallen, där det enligt mig går åt mest energi.



Det som ni ser på bilden kan man få energi av, en stund i alla fall, innan man krachar igen.
Choklad! I massor! Me like, men jag äter inte så mycket godis nu för tiden, men förr så var jag känd i hela mellansverige som chokladmannen, eller Kit-Kat-Kungen...
Det blev ingen lång tur där inne den här resan... vi var båda ganska trötta dagen till ära så det fick bli prioriteringarnas dag, och det lyckades vi förstås med den äran med.
Vidare till vårat älskade Myrornas.
Jag scorade ett par jeans och en tischa. Stabilt!
Min flicka hittade också jeans, lite mer baggy som hon letat länge efter... najs!
Vi stannade inte skitlänge där heller men tillräckligt...


Sen var det dags för lite energi igen, och vi tog på oss våra mentala walking-shoes och vandrade gatan ner, och upp och sen ner igen...
Till sist insåg vi att vi tagit fel på adress och hittade rätt håll på gatan och hittade då också fram till målet.
Café Vetekatten... Anledningen till att vi valde just det "fiket" är att dom har mycket glutenfritt att välja på.
Jag tog en liten fralla med skinka och ost och en chokladboll (som är det politiskt mest korrekta namnet på bollen i fråga).
Smakade fint...
Men dåligt med platser var det, så det blev två pinnstolar och den minsta bordet i mannaminne, mitt i en gång dessutom... Mysighetsnivån låg på minus, men pausen var nödvändig... Värmen under mina kläder var på max...
Men, pausen gjorde susen, trots den höga ljudnivån... Den stora staden i öster innehåller nämligen en jävla massa fler människor som ska dela på att bord och stolar på caféet... och på så sätt så blir det ett jävla kackel också= högljudnivå=stimmigt=trött i huvudet=gå ut från fiket när vi fikat klart direkt...
Väl ute igen så kändes det lite bättre, men det var ju knappast att man ville äta igen på ett tag, mätt som man var...
Ja just ja, en anledning till att jag blev extra mätt var att jag smög fram mitt kokta ägg där också och moffade i mig det... fint som... ja... ägg kanske...
Sen valde vi att gå mot den stora staden i östers tågstation, och på vägen dit glida in i några riktigt schyssta inredningsbutiker, vissa mer prisvärda än andra... Need I say more?!



Sen satte vi oss på stationen och bara glodde kanske en timme...
Väldigt roligt faktiskt att titta på folk... det finns ju som sagt många i den stora staden i öster...
När vi väl bestämt oss för att åka hem igen till vår lilla stad så hade tåget valt att vara försenat, så efter en dryg kvart i den kyliga kvällen så satt vi äntligen på tåget hem igen...
Det kändes skönt.
Nu dröjer det förhoppningsvis ett litet tag innan vi äntrar den stora staden i öster igen...
Men tills dess, tack, och på återseende...