Om inte jag, vem?

Jag har funderat lite på en sak...
När du nu läser det här och jag skriver ordet jag så läser ju du det som jag, alltså som jag. Men blir inte det lite fel om du läser jag som jag, för då blir ju det som jag skriver något som du inte kan stå för liksom.
Till exempel om jag skriver att jag har varit ute och promenerat idag, då läser ju du det som att du har varit ute och promenerat idag eftersom jag är ju jag (alltså du) när du läser det.
Eller om jag skriver att jag har köpt en trombon, då läser du det som att det faktiskt är jag som köpt den, fast du med din inre röst läser ordet jag som just jag, och då är det ju du som köpt en trombon helt plötsligt.
När jag läser min egen text nu som jag just skrivit så är det ju jag och du lite här och var, och dom jagen och duen kan ju jag stå för liksom, eftersom det är min text, men när du läser det så blir det ju omvänt.
Så egentligen skriver man ju väldigt egoistiskt kan jag tycka.
Ska man skriva en mening som någon annan ska läsa så borde det ju egentligen se ut så här:
Du har köpt en trombon. Eller: Du har varit ute och promenerat idag.
Då är ju rollerna rätt för den som läser texten! För då är det ju den som läser som ser det som att jag har köpt en trombon och varit ute och promenerat.
Jag är jag och du är du, fast egentligen är ju jag du och tvärtom, fast bara ibland.
Språk... jag säger då det.