Om inte jag, vem?

Ta mig härifrån är en tanke jag får när jag tänker tillbaka på mitt gamla rum.
Samtidigt som det är mitt enda skydd mot omvärlden.
Sitter på min säng med ryggen mot väggen. Tapeterna skyddar inte mot ljuden.
Tänker, känner, så vaken är jag i sinnet. Det är eftermiddag och klockan är strax efter tre.
Helgerna är värst inbillar jag mig.
Det kanske är så det är också?
Eller är det bara inbillning?