Om inte jag, vem?

Ibland är det konstigt... Vet inte riktigt hur jag ska förklara det riktigt.
Sitter och lyssnar på James Morrisson- I wont let you go och öronen mår gott av det. Men en del musik tar fram något ur ens själ som man knappt vet vad man ska göra med. Känslor. Starka känslor. Man vet inte riktigt om man är glad eller ledsen...för neutral kan man inte säga att man är. Det pirrar lite sådär i magen och man bara känner saker. Men va svårt det är att sätta ord på det. Jag brukar vara bra på sånt annars... men det är väl svårt som sagt när man inte kommit fram till vad känslan betyder typ. Melankoli blandat med förälskelse och saknad mixas med rädsla, innerlighet och glädje från hjärtat. Schizofrent eller hur?!!
Jag är ju en person som tycker om att à kontroll på saker och ting, och så är det väl för många antar jag. Man mår ju lite bra av att veta vad man har och inte typ. Vad som väntar framöver. Trygghet. Men, det kommer. Tills dess får jag lära mig att släppa kontrollen...och bara flyta med i strömmen...livets fors som brusar fram med mig i en gummibåt. Men jag har en paddel och kämpar med att styra rätt och undvika vattenfallen.