seeking...
Jag söker... Jag letar... Jag för-söker att finna. Jag försöker att nå ett mål.
Jag letar inte efter speciella saker eller fysiska mål som går att ta på, inte alls, utan mitt mål är mer en känsla. Jag vill känna på ett visst sätt... Det är som en drog kan jag tänka mig, man vill tillbaka till den där känslan igen, om så bara för en stund. En sekund, minut eller timme.
Jag minns en känsla så skön, så vacker och underbar. Jag kan inte beskriva den på annat sätt än det. Det var helt enkelt MIN känsla av välbehag. Det är åtmistone så jag minns den idag. Kanske är det så att man strör ett rosenskimmer över en känsla man minns som väldigt positiv med tiden, att det kanske inte var sådär fantastiskt som man kommer ihåg det... Spelar det egentligen någon roll?! Ja och nej...
Det spelar en jävla roll när man tänker tillbaka på något och försöker uppnå samma sak igen och så är det i själva verket kanske inte realistiskt att man ska känna så starkt igen för att orginalkänslan var helt enkelt inte så stark, utan det är en efterhandskonstruktion som passar i kategorin "det var bättre förr".
Det spelar inte någon som helst jävla roll för att så länge man kämpar för att få en positiv känsla så är det bara positivt för att positivt föder positivt... Plus + plus blir inte minus utan ännu mera plus.
Då kommer jag också fram till frågan: Ska man verkligen kämpa för att uppnå något som man inte ens kommer ihåg om det existerat på riktigt?
Mitt självklara svar är ja.
Jag minns känslan, även om det är en illusion av en känsla som förstärkts genom åren som gått. Jag minns den och jag fullkomligt älskar den.
Ibland kommer den till mig igen, känslan, men bara för en kort stund. Den kommer som för att säga: Hej, minns du mig? Jag bodde hos dig för länge sedan till och från och du trivdes med att ha mig hos dig. Men jag tror inte du kunde uppskatta mig riktigt förrän jag hade lämnat dig. Så nu är jag här igen, för att påminna dig liksom. Jag finns här. Men du, leta inte efter mig för mycket...för då kommer du inte se mig. Jag är lite blyg. Låt mig komma fram av mig själv så ska jag stanna hos dig lite längre nästa gång...
Prova att läsa det där med Mark Levengoods röst inom dig så förstår du precis vad jag pratar om. Allt blir så mycket mer tydligt med Mark Levengoods röst.
Hur som helst...jag vet att du finns där ute...eller ska jag kanske säga där inne?!
Vi ses snart igen...
