söndag...

Idag tänker jag på dig mamma!



Igår var det final i Europas musiktävling och Sverige vann, förstås...men det är ju aldrig något som går att räkna med hur mycket favorit man än må vara. Somnade kanske kl. två inatt så nu är jag seg. Vi får se vad dagen bjuder, frukost först och främst!


rövsmör!!!!!

Och så har det då hänt igen. Satt och skrev på ett riktigt långt och innehållsrikt inlägg, tänkte jag lägger till en bild också och när bilden var bifogad så var texten borta istället. Hurra! Så ni får försöka att tänka er vad jag skrev istället. Jävla skit-app!
Have a nice day!


crouching something, hidden bellybutton...

Nähä, känner inte för att sova riktigt än. Klockan är 00:22 och nån jävla hejkomochhjälpmigfilm börjar på fyran. Känner mig trött men ändå inte redo att somna riktigt. Vad det är ett tecken på låter jag vara osagt. Finns bara en sak jag hellre skulle göra just nu än att sova egentligen, vad det är låter jag också vara osagt.
Har tänkt på psykologyrket ikväll. Vill så gärna komma dit, men ibland känns vägen lång. Men kom på att det faktiskt bara är att skriva riktigt bra på högskoleprovet så är man ju inne! Kan funka! Behöver bara förbereda sig ordentligt för jag tror ju att jag har det som krävs annars... (punkt punkt punkt, utrymme för tvivel och fundering från både min(?)och er(?) sida). Det där var förresten första gången jag använde paranteser i parantesen. Grattis på den då... Någon slags födelsedag blir det ju av en sån sak med.
Nej fan, ska man förändra något så måste man göra det inifrån!!! Kom igen nu!! Tagga till!!! Hitta och bevara kraften!!! Jag vet att jag kan!!!! Jag VILL! Jag KAN! Jag SKA!!
Heja mig tammefan!
Nästa uppdrag...sovning.
I'll see you (and beat you?) at WF...


catch the summer...

Det är en fråga jag brukar få fundera lite på ungefär vid den här tiden på året varje år. Hur ska jag göra den här sommaren till den bästa sommaren hittills? Jag inser att det är ett oerhört svårt uppdrag jag tagit på mig eftersom jag konkurrerar med flera somrar som har upplevts i barndomens oskuldsfulla uppväxt och i tonårsrusets fantastiska tro på odödligheten. Idag vet jag att jag inte är odödlig och jag är allt annat än oskuldsfull, så, hur gör jag det nu då efter det förutsättningar som jag har som vuxen? Jag får nog fortsätta att fundera ett tag till och återkomma med svar tror jag. Fortsätta att drömma om mina sena sommarkvällar som tonåring och mina oskuldsfulla barndoms sommarlovsdagar som aldrig verkade ta slut. Men nu är den här i alla fall. Sommaren...


ljuvliga måttfullhet...

Att övergöra saker är lätt hänt. Att ta lite för mycket av den goda maten eller att ta lite för mycket godis eller chips på lördagskvällen eller ja, vilken kväll som helst kanske.
Det som lockar våra sinnen kan också locka oss att överdriva intaget av det.
Varför blir man alkoholist eller narkoman, spel- eller sexmissbrukare? Jo för att någon av våra känslor sätts i spel. Kemin i kroppen gör så att vi känner ååååh va gott det va med sockret i godiset eller ååååh va jag mår braaa nu när jag är lite berusad eller påverkad av drogen. Sex behöver vi inte tala om ens för samma sak händer ju där. Och skulle man lockas av spel så förstår ju många av er hur spännande ett spel kan vara, med möjligheten att vinna den stora vinsten.
Min poäng är väl att göra saker med måtta, hur jävla tråkigt vuxet det än låter. Till och med syrénblommans underbart oslagbara somriga doft tappar sin styrka om man ihärdigt luktar på den en längre stund, men om man tar och luktar på den ett djupt andetag och sen tar bort den från ansiktet och väntar en stund igen innan man gör om det igen så återfinner man samma underbara doft igen som första gången.
Alla har vi väl förätit oss på godis eller chips någon gång och känt känslan av hur jävla illa man kan må. Av något så gott kan man må så dåligt. Och så är det i stort sett med allt annat också. Tänk en stund på det om ni vill.


uppdelning...

Det blev att bära ut fönstret från garaget, in i huset och upp för trappen... Det räckte för idag. Dom är riktigt tunga alltså, och otympliga. Men nu är det på rätt våningsplan i alla fall och därmed enklare att komma igång med bytet när energin finns. Nu, slappa!!


kola, fudge...?

Varför ska man vara så förbannat seg vissa dagar? Ja jag vet att man bäddar ofta för det lite själv. Genom att hela tiden göra det som man vet är bäst för en så skapar man ett bra liv och ett gott mående. Men, om man i en given situation inte riktigt vet vad som är rätt eller inte då?! Ja, det är då magkänslan får styra, men för att ett sådant beslut ska bli bäst måste man vara i själslig balans tror jag, man måste vara relativt fri från borde/måstetänket för annars så grundar man kanske sitt beslut för mycket på inre eller yttre krav och då är det verkligen inte säkert att beslutet blir till ditt bästa.
Så vad ska jag ta för beslut idag då? Jo för det första vad jag ska göra av dagen... Inte att varken förakta eller förringa. Jag har några alternativ.

Att flytta dator och databord med alla tillbehör till det vi hade som datarum tidigare. Det innebär dessutom flytt av garderober till det rummet som nu är datarum.

Att byta/sätta in det nya fönstret på övervåningen. Det innebär också att jag måste kolla så det finns fogskum och att pistolen är ren. Att köpa, såga och grundmåla ytterfoder till fönstret samt att montera dessa. Ringa plåtslagare som ska fixa plåt till utsidan.

Förslag nummer tre utan någon som helst inbördes ordning är att slappa hårt. Ja, jag vet... Det låter skönast!

Nummer fyra. Klippa gräset. Det kan vänta till imorrn.

Köpa en fyrkantig stolpe till övervåningen och såga/montera den.

Fönsterbytet fixar jag nog på några timmar sen finns ev tid och ork också till datarumsbytet eller att klippa gräset.

Vi får se vad det blir. Jag låter magen min bestämma.
Så...vad säger DU Mr Bellybutton?!


too soon...?!

Får man skämta om vad som helst egentligen? Ja!
Så då har vi avklarat den stora frågan...

Det där med att börja jobba jättetidigt på morgonen, har det någon egentlig mening? Ja, att man ska hinna med så mycket som möjligt på dagen och förhoppningsvis komma hem innan det skymmer.

Bävern. Gynnare eller miljöförstörare? Både och.

Så, då har vi klarat av de tre viktigaste frågorna denna tisdag och kan därmed fortsätta med dagen.
Tack för uppmärksamheten och välkomna åter.


Sagolika soppor...

Sagolika färsk blåbärssoppa är mättande och full av nyttig C-vitamin. Passar bra till frukost, mellanmål, efterrätt eller till lunchsmörgåsen. En tallrik eller ett glas (2 dl) ger mer än 100% av det rekommenderade dagliga intaget av C-vitamin.

För att Sagolika Färsk Blåbärssoppa ska behålla sin färskhet kräver den kyla hela vägen från tillverkningen till dess du häller den i ett glas eller i en tallrik. Kylan gör att blåbärssoppan behåller sin fina kvalitet och smakar lika gott som en nygjord soppa.

Och hör sen!!


svalor och moln...

Himlen som varit så dyster och dunkel så länge nu skiner den härligt ljusblå igen.
Sinnet lättar, molnen skingras och solen skapar liv.
Kroppens alla känslor av tunghet släpper och mot molnen jag siktar.
Stilla flyter jag fram i en känsla av visshet.
Tanken fokuserar för en stund men vandrar snart iväg igen mot okända marker och mål.
I ingenting och allting finner jag känslor. I någonting och överallt finner jag ljus.
Men trots solens strålar om dom nu finns, så känner jag dig bara dig, tätt intill mig...


idag blev jultomten galen...

The day Santa went crazy har jag för mig att låten med weird Al heter.
Idag trodde jag att det var min tur.
Men så var inte fallet...


hur, var, när, varför, vem...

Ibland kan livet kännas bra konstigt. Som att man plötsligt förstår att man har fullständig kontroll över det, och den känslan gör en knäsvag. Man kan välja och välja bort precis allt. Det är en stor och lite överväldigande tanke för mig just nu.
För i samma sekund som man väljer en specifik sak så väljer man bort precis alla alternativ till den specifika saken. Allt jag har valt hittills har gjort att jag samtidigt gått miste om allt annat. Vad hade hänt om jag valt annorlunda? Hur hade mitt liv sett ut då?
Det är en väldigt stor tankesamling inom mig just nu och det kan upplevas som jag är svår att nå, det är för att det är så.
"Just nu är det många som ringer, men lämna ditt namn och nummer."
"Hej och välkommen till Johans automatiska hjärnsvarare. Johan går inte att nå just nu, men lämna något slags avtryck efter detta meddelande så hör han säkert av sig snart."
Ja, nåt sånt typ...
Livet är fullt av val och det är lite det jag är inne i nu. Inte för att det egentligen finns varken fler eller färre val nu än det gjort tidigare, för antalet val i livet är nog mer eller mindre konstant hela tiden, men för att kunna se alla de valen så måste ditt medvetande vara öppet, och det är mitt just nu. Då blir valen så många fler än de tidigare varit.
Måste man välja bort då? Kan man inte ha allt man önskar sig? Jo kanske, det beror på vad man vill ha i sitt liv och hur man vill att det ska se ut. Jag tror på friheten att välja. Valfrihet. Att välja fritt det som känns bäst i just mitt liv för varje stund, men även i det längre perspektivet. Egoism blandad med utilitarism kan man säga. Att optimera sina egna förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt samtidigt som man försöker ta hänsyn till fler människor. Jag tror att just egoism är något underskattat, något som i alla fall jag låtit gå i det sista ledet under en lång tid av mitt liv hittills. Det smärtar mig lite att tänka nu, för hur mycket av mig själv har jag gett upp i och med detta? Men å andra sidan, hur skulle jag kunnat veta och göra annorlunda. Det är ju först nyligen i den senare delen av mitt liv som den insikten kommit.
Jag tror att ju mer som varit jobbigt och tungt runt omkring mig ju viktigare har jag förstått att ett visst mått av egoism är. För att orka med alla eventuella svårigheter så måste man ha ett starkt och stadigt JAG.
Mitt JAG är idag ganska starkt, jag vet vem JAG är på ett ungefär, men det finns fortfarande mycket att utforska, mycket att lära. Och framför allt... mycket att välja!
Jag har en oändlig ström av val just här och nu men även framför mig. Många saker är enkla att välja och att välja bort kanske framför allt, men andra kräver mycket tid och tänkande. Och vissa val kanske jag aldrig kommer kunna göra, men även det är en valmöjlighet, att INTE välja. Eller att välja flera saker i sitt liv samtidigt.
Ett eget fritt VAL kan vara den största gåvan och det ultimata straffet.
Det är inte undra på att någon döpt jordens största djur för just VAL...


today is not yesterday...

Synd! It was a shame! Verkligen.
Hade planerat att åka till Karlstad idag för att träffa en mycket god vän till mig men nu blev det inställt pga jobb. Trist men ytterst förståeligt förstås.
Vi får helt enkelt göra en rescedule och komma igen starkare än någonsin en annan dag.
Dagen blev lite som den blev idag bara, som det oftast är, men jag har tagit det väldigt lugnt idag. Solat fejset lite vilket var jäkligt skönt, men fortfarande är det lite svala vindar när solen försvinner bakom ett moln.
Annars har jag mest slappat hårdare än på flera dagar, vilket är skönt!
Gårdagen gick åt till att jobba på övervåningen och vara allmänt dampig. Dvs sjunga, dansa, jobba och härja samtidigt. Skönt när livet känns sådär enkelt bara som igår. Möcke bra!
Nu ska jag försöka att fortsätta slappa lite mer, jobbigt att knappa på tangenter ju... ;-P
Well well...


quotes-R-us...

Allting är så mycket mer än vad det verkar vara, samtidigt som det betyder så oerhört lite. Ingenting är så lite som det verkar vara, samtidigt som det överträffar allt du någonsin varit med om.


födelsen och fortsättningen av tanken...

Jag tror egentligen inte på "rätt" eller "fel" i ordets egentliga mening. Ta bort vårt skapade samhälle och våra nedärvda värderingar så finns det egentligen ingenting förutom människans fria vilja och tänkande.
I universums storhet och på jordens en gång så oförstörda yta så finns det inga "rätt" eller "fel" som vi kan bestämma över. Vi var inte här först utan är enbart produkter av något större. Vad vi gör och inte gör är bara vi som bestämmer. Men att tro att det som vi bestämt som normer är "rätt" det är inte bara befängt utan även dumdristigt.


tomma stunder som gör livet...

Kommer ni ihåg när man var liten och tittade på tv? Och då är det förstås svt jag menar eftersom det var det enda som fanns. Mellan varje program så blev det alltid en liten paus eftersom ja, jag antar att det är svårt att få programmen att gå precis ihop. Gärna ska ju ett program börja på en helminut så att säga och helst på en helfemminut om ni förstår. Det är ju skillnad på om ett program börjar 19:58 eller 20:00. Det ser helt enkelt bättre ut med prick klockan 8 än två minuter i, och av någon anledning är det säkert lättare att passa en sådan tid också, vilket det förstås inte borde vara men så är det.
Dessa små pauser som innehöll en stor eller lite mindre analog klocka som rörde sig mot det självklara målet och ibland även en liten snutt musik (?), var en sådan självklar del i allas vår vardag på den tiden. Man hade en lugn och stillsam stund utan intryck mellan varje program. Ibland varade stunden flera minuter och ibland bara kanske tjugo sekunder, men min känsla säger mig att det oftast var minst en minut. Kanske har jag fel.
Dessa stunder var som ett tidsdokument kan man säga, en liten spegel av den tiden som var då. Det var lite lugnare och lite bättre kan jag känna. Att allting inte bara går i ett så att säga finns det ju i sig en stor vinst i. Att det är oerhört skönt att slippa ständiga intryck är en annan.
Om jag tar dagens reklamfyllda tv-kvällar som ett exempel så är skillnaden enorm.
Vi matas med intryck dagarna i ända från internet, tv, radio och tidningar där det sistnämnda ändå är det lugnaste av de fyra.
Svt finns kvar än idag, som tur är, och låt aldrig den reklamfria och bildande televisionen försvinna.
Pauserna finns kvar än idag, om än något annorlunda. Det är en paus med en snutt musik som är så avkopplande. Det är som att jag aldrig vill att programmen ska börja igen. Det finns (fanns) ett sånt exempel på paus mellan program, en lång paus kanske på en kvar eller något, som jag bara älskar. Det är som ett skimrande guldregn till höger i bild som jag bara förlorar mig själv i. Om det är någon musiksnutt? Ja du, det vet jag inte. Som sagt blir jag helt förlorad i denna paus. Det blir verkligen i ordets rätta bemärkelse en paus, från allt i vardagen som eventuellt kan stressa. Jag har till och med spelat in denna paus på våran inspelningsbara HD-box så att jag alltid ska ha en välbehövlig paus tillgänglig, precis när jag vill.
Ett råd jag kan ge er alla där ute är att skippa en del av alla dessa intryck som förstör oss. Ta en paus. Stäng av tvn om ni inte kan bli av med kanalerna som stör. Strunta i internet. Lyssna bara på radio utan reklam. Läs tidningar av papper inte av ettor och nollor.
Framför allt. Känn!! Tänk!! Lev!!


RSS 2.0