hm...
Ibland känns det som att ingenting har förändrats... Att känslan är exakt densamma inuti som tidigare. Utan att lägga någon värdering i det mer än så. Jag vet vad jag menar, det räcker. Allt är dock annorlunda, i alla fall på ytan. Det som fanns då finns ej nu och det som finns nu fanns ej då. Det är definitivt vissa element som saknas idag, och så tror jag att det kommer att vara... om inte.... Det var definitivt vissa delar som saknades då, viktiga saker, och de sakerna är jag så glad att dom förändrats. Men, man undrar ibland... Kommer det alltid finnas något som saknas? Ja jag tror det. Vissa saker kan ju inte ersättas. Men kan man lära sig att leva med och ersätta de kanske förlorade delarna? Ja! Det tror jag! Sen kommer dom ju aldrig bli exakt som förr, som man minns dom då. Den känslan var unik, precis som dagens känsla, och morgondagens. Men man kan likna den och få något som i alla fall till viss del kan ersätta det som inte finns som tidigare funnits. Att ordna livet som man vill ha det är en rättighet och en frihet som livet ger en. Att låta någon eller något totalt diktera villkoren för ens liv och leverne är att vara en slav. Jag kan välja att vända på de saker som jag känner att jag måste göra, och istället känna att jag gör dom för att jag ska underlätta ett annat tillstånd. Jag jobbar för att.... Jag städar för att.... Jag gör tråkiga saker för att.... Etc etc etc.Poängen är att man ska känna att det är man själv som styr sitt liv. Jag styr mitt liv! Vem skulle kunna göra det bättre än mig?! Jag har mycket att lära på "att våga-fronten" vad gäller att ta för sig av livet och styra det själv, men jag jobbar på det. Inget är omöjligt och inget är omöjligt. Varför? För att inget är omöjligt! Punkt
Kommentarer
Trackback
