ljusa tankar...
Mamma och pappa jag saknar er! Nu när jag fått en egen liten familj så tänker jag mer än någonsin på er. Jag tänker på oss och den lilla familj som vi hade då. Jag minns den med värme och kärlek. Vi hade glädje och en smittande värme tillsammans. En kram var så naturlig och det fanns en humor och känsla av godhet i luften. Vi hade så roligt tillsammans och jag saknar det... Jag saknar känslan som fanns att man förstod varandra utan att ord behövdes. Jag saknar att man kände sig så lik varandra och därför kände sig så oerhört hemma. Jag saknar er!! Jag önskar så att ni skulle kunnat finnas här nu. Men som med allt så finns det en början och ett slut, ingenting finns för evigt. Det finns en väldig förtröstan i det tycker jag, och en sorg. Jag kan känna mig ensam ibland i livet trots att jag har min nya familj runt mig, och det är för att ni inte finns hos mig längre. Det har gått ett bra tag nu sen jag sist träffade någon av er och det smärtar till och från. Men jag klarar mig bra, även om jag önskar att jag skulle kunna krama om er och ta upp min telefon och slå det nummer som jag minns så väl... Kram! Jag älskar er!
Kommentarer
Trackback
