starkt, i en svag stund...
Det är som att tårarna byggs upp bakom ögonlocken. En känsla av overklighet. Hur har detta kunnat bli mitt liv? Är det jag som åstadkommit allt detta? Missförstå mig rätt, jag mår så jävla bra, men det är nog då som jag också märker vad som är fel i mitt liv. Kontrasten blir så stark då, när man ser klart. Det som en svart blir otroligt och skrämmande mörkt när jag mår bra. En del av livet just nu känns så fel som jag skrivit tidigare. Det känns fel just för att jag vet vad som är rätt. Det ljusa vita finns ju där så tydligt nu, jag ser det så klart. I kontrasten av nattens mörker.
Kommentarer
Trackback
