min barndoms gata...
Idag såg jag mig själv gå på trottoaren till gatan där jag växte upp. Det var som att spola tillbaka tiden 25 år på en sekund. Där var jag. Jag skulle gå hem, nerför gatan där jag gått så många gånger. Jag skulle hem till mitt trygga hem där jag hörde hemma. Mitt hus. Min gata. Min trottoar. Det var jag, det var verkligen jag.
hur hur huuuur?!
Hur ska det gåååååååå?! Fyfan spricker snart av förväntan och hopp!!!!!
älskar dig...
Solen är underbar. Men inte alls vad jag behöver. Den slog undan fötterna på min älskade idag och för det hatar jag den. Men imorgon är allt bättre och då förlåter jag den igen, för denna gången.
ett år går ibland så fort...
Tänk va tiden går fort, tänk så mycket vi gjort, men nu är det slut för ida. Tänk va året gått fort egentligen. I alla fall i efterhand när man tittar på det. Och då menar jag året från den 9 april 2013 då våra underbara barn föddes. Igår blev dom 1 år vardera och ja, det summerar det ganska bra för det känns som 1+1 år när det handlar om tvillingar. Samtidigt som tiden går dubbelt så fort. Det har hänt massor och nu går dom nästan. Snart snart snart hoppas jag dom går på riktigt med. Året som ligger framför oss hoppas jag förändringarna ska fortsätta. Jag hoppas vi ska flytta till mitt älskade Kungsör snart, till ett hus vi är intresserade av. Det bara måste bli så. (det ska bli intressant att läsa detta inlägg om ett år och se vad som hänt) Sen ska jag förhoppningsvis börja en högskoleutbildning i höst med. Spännande 2014!
lov, lovande, lovast...
Det ser lovande ut, men tar inte ut nåt i förskott! Spännande! Nu får det bli dags!
