min barndoms gata...
Idag såg jag mig själv gå på trottoaren till gatan där jag växte upp. Det var som att spola tillbaka tiden 25 år på en sekund. Där var jag. Jag skulle gå hem, nerför gatan där jag gått så många gånger. Jag skulle hem till mitt trygga hem där jag hörde hemma. Mitt hus. Min gata. Min trottoar. Det var jag, det var verkligen jag.
Kommentarer
Trackback
