the end of one thing...
...is the start of something else. Säger man, och det stämmer alltid. Så även nu. Sommaren slutar med månaden augusti och dess sista dag för detta år. September står för dörren och börjar således imorgon. Barnen ska börja på dagis och inskolningen startar imorgon och pågår i dagarna tre. Otroligt. Konstigt. Läskigt. Skönt. Ja, typ så.
födelsedag...
25 minuter kvar innan den är över för den här gången...
18 going on 35...
Tiden kan ibland uppfattas som den går väldigt fort, eller i ett retrospektiv i alla fall att den har gått fort. Var det inte nyss jag gjorde det och det och det där?! Jag har så starka och tydliga minnen från vissa saker så det är nästan konstigt ibland att tänka det gått 15, 17 eller 20 år sedan det faktiskt var så. Jag var så kär i en tjej en gång. Sådär kär att jag faktiskt vågade ringa henne. Oj va modig jag ändå var i min blyga och pojkaktigt charmiga personlighet. Jag visste nästan med säkerhet att hon var upptagen för tillfället, med en kille som var lite äldre sådär, bara ett par år, men ändå, det var mycket när man var i den åldern. Han var typ vuxen med körkort eller nåt och jag bara 15. Tjejen jag var kär i var också 15 år ung. Oj, va vacker hon var. Jag minns att vi dansade om och om igen på en avslutningsmiddag vi hade i matsalen. Jag hade aldrig upplevt en mer underbar doft än den som smekte mina sinnen sådär nästan sövande när vi dansade. Hon rörde sig så lätt och efter mitt ibland något tvekande men ändå fasta grepp om hennes rygg och hand. Känslan finns där än idag ibland när jag tänker på det. Mina minnen lever kvar i mig så tydliga ibland att jag nästan tror det var igår. Snart fyller jag år, och det är 20 år sedan jag dansade en sommar.
lite tjurig och sådär hm...
Spela match är kul. Att spela. Sitta på bänken kan jag också göra utan problem. Men spela på en kant sista tjugo efter att ha suttit och frusit på en blåsig bänk i över en timme det är inte min grej. Jag är ingen kantspringare! Det känns mer som man kommer in som utfyllnad då kan jag säga. Gick väl sådär med. Hade ett bra inlägg som skulle resulterat i mål och en nick som gav öppet mål till en annan spelare som också resulterade i en miss. Och en passning skulle jag haft då det också varit i stort sätt öppet mål för mig, som jag aldrig missat!! Är väl lite besviken antar jag. På mig själv. Till och med lite grinig att andra gör mål men inte jag. Men idag var det ju inte så konstigt efter förutsättningarna. Jag behöver spela för att prestera. Men, är lite för dåligt tränad också på vissa sätt. Inte kondition egentligen, inte för den här nivån som idag var pinsamt låg från våra motståndare, och oss ibland med trots den stora segern. Men rent muskulärt och spänst/smidighetsmässigt så finns massor att göra. Herregud va långt efter jag ligger då. Har inte tagit en "hundralöpning" på eller utanför planen på jag vet inte hur länge, flera år säkert. Varför frågar ni er?! Ja, bra fråga... Jag är nog skraj tror jag. Skraj att nåt ska paja, att nåt ska kännas dåligt i kroppen någonstans. Men framför allt är det för att jag kommit efter i träningen och inte riktigt litar på min egen kropp. Då törs jag inte riktigt "maxa", utan går på halvfart och ser riktigt risig ut ibland. Det är nog det mest ovana tror jag. Jag vet ju att om jag bara kan ta i för fullt så är jag ju bra mycket bättre än det jag presterar just nu. Herregud, behöver träna mer styrka och smidighet. Kanske skulle jag skita i att spela matcher och bara fokusera på att träna fotboll och styrka/smidighet... Känner inte att jag tillför något ändå så i nuläget. Tål att tänkas på...
skriv skriv skriv...
Skriv så att pennan glöder, skriv!! Skriv så att tangenternas bokstäver blir suddiga och bleka, skriv! Skriv så att tankarna får en ny plats att bo, skriv! Skriv så att själen rensas på allt dom vill att du ska tro, skriv! Skriv tills allt är tomt, tyst och lätt, skriv! Skriv innan översvämningen är ett faktum, skriv! Skriv tills du raseras av värmen från hjärtat som rusar, skriv! Skriv skriv skriv, det är bråttom, skriv innan ditt sista andetag är här, skriv...
intensitet...
När allt är igång och det rör sig som mest då är jag bara trött. När allt är lugnt och jag är ensam så mår jag bättre. Behovet av vila försvinner något och allt dämpas.
ensam...
Ibland när man säger i sitt huvud att man känner sig ensam så har det en negativ klang, eller hur?! "Jag känner mig ensam". Visst låter det deprimerande. Men om man tar motsatsen. "Jag känner mig inte ensam". Betydligt bättre låter det, eller hur?! Men saken är den nu att jag inte känner mig ensam, men vill känna mig ensam. Jag vill vara ensam, själv, allena och alldeles på min egen kant. Samtidigt i den känslan så kommer också känslan att vara ensam i min oensamhet. Den känslan är negativ. När jag var liten var jag ensam med mina känslor och tankar ofta. Jag trivdes också i den ensamheten på något vis. När något varit jobbigt och jag till sist på kvällen fick vara ensam, ååh det var livet. Då njöt jag i min ensamhet. Jag bejakade den och lät ingenting störa, just där och då mådde jag så bra. Allt var lugnt och det fanns bara jag, inga problem. Nu finns allting någon eller något runtomkring mig. Vilket är bra. Det är inget negativt som stör mig egentligen, men saknaden av mig själv och mitt alldeles egna är påtaglig. Jag saknar ensamheten. Känslan av att bara rå om sig själv. Att finnas till för sig själv och sin egen skull. Att vara själv och slippa bry sig om något annat. Jag känner mig oensam...
.
Its all like a craze. A haze, a daze. My own personal maze. When I look into your face.
vänta...
Kan man bara vänta? Eller ska man agera? Våga leva och våga chansa, som det sjungs.
hur ska man...
Hur ska man kunna veta...vad framtiden erbjuder... Väljer man fel eller rätt? Kan man någonsin veta?! Det finns nog flera rätt... Hur skulle allt blivit om... Hur blir allt om man nu skulle... Kryptiskt? Javisst... Kärleken till exempel. Kommer den bara eller forceras den fram genom händelser? Kan man styra sin egen värld eller är man bara en plastpåse i en uppåtgående vind på hösten, som lätt och lekfullt dansar uppåt, uppåt och runt, runt, runt...
