gammal goding i repris...
Baconen är helt otroligt god för att ta ett exempel. Rökt på nåt otroligt sätt så att smaken nästan våldtar en i munnen... Och från detta skapas sedan små baconbarn som föds för att ta över denna värld och lämna en tom planet efter sig, med bara en otrolig rökt smak och bacondoft som får resten av universum att bli ett stort svart hål av ren avund. Detta svarta hål försöker sedan att sluka det som tidigare kallades jorden, men som nu är en liten rökt bacon-planet med en massa föräldralösa baconbarn på... men det svarta hålet blir också våldtaget av baconbarnen och så helt plötsligt så är hela universum en baconskiva som doftar alldeles, alldeles underbart...
Rökt på något helt underbart sätt..."
Är det inte en otroligt bra målad bild av hur gott det kan vara med bacon? Jo, det är det...
Rosenkvistsk relativitetsteori...
Allt som är framför något är också på samma gång bakom något.
Allt som anses vara bakom någonting annat är också samtidigt framför samma objekt.
Detta gäller i teorin såväl som praktiken, i alla fall här på jorden. Tar man den här teorin ut i rymden så är det något annat. Då är allting framför och bakom allting samtidigt, och tvärtom på samma gång.
Om till exempel jag är framför den här datorn så är jag på samma sätt bakom den.
Och bakom flötet också för den delen...
kosten, och andra måsten...
Den är viktig för mig. Jag mår inte bra om jag inte undviker vissa saker alltså. Det handlar inte om någon slags allergi utan mer att jag är väldigt känslig för socker och fet mat, eller rättare sagt fel sorts socker och fett i olika kombinationer. T ex kan jag utan större problem äta en halv chokladkaka, men skulle jag äta två bitar rulltårta då gå kroppen bärsärkagång, ibland i alla fall. Det där beror också på vad jag ätit innan på dagen o s v.
Men jag har märkt att just en speciell sorts rulltårta är rena döden för mig, och det är ju typiskt för den är ju så jävla god. Men att man mår som pesten när man ätit den det gör ju att man inte blir lika sugen...
Hjärtat börjar slå hårdare och jag blir ruskigt trött i ögonen/bakom ögonen. Det där med att jag blir trött det stämmer med det mesta med sockerinnehåll och om jag äter alldeles för fet mat. Skulle kunna somna på stört ibland när jag dragit i mig nåt sånt.
Jag får inte den där piggeffekten som vissa får med socker, i alla fall inte någon längre stund utan jag kraschar istället. Kul? Njae, inte så. Så jag försöker undvika det så mycket jag kan. Men som sagt, ibland går det bättre och ibland sämre att äta dessa saker också.
Igår var ett sånt tillfälle då jag inte ätit så jättebra på dagen. Bland annat blev det glasstårta eftersom det var mors dag. Sen när det var kväll så ville jag mysa till med ett par bitar rulltårta, drömtårta (mardrömstårta) och det gjorde jag. Kände väl att hjärtat kom igång lite på kvällen strax efter jag ätit dom men inget mer direkt. Gick och la mig och sov en hel natt och när jag vaknade var jag som en kraschad jumbojet. PANG! Lika klubbad som ett beslut i fullmäktige! (Ja jag vet den var dålig)
Jag gick upp för över en timme sen men har inte vaknat till ännu. Magen är som en boll som inte vill ha nåt mer i sig och tröttheten är påtaglig.
Grejen med sånt där fikabröd och annat larv är att man missar ett vanligt mål när man äter det. För det blir ju lätt att man känner sig mätt väldigt länge på sånt. Samma sak gäller pizza och annan liknande mat. Man sabbar kroppens naturliga rytm.
Men nu ska jag försöka att vända det här och dra i mig lite bra frukost. Sen försöka träna lite lätt för att få igång kroppen igen. Fyfan säger jag bara. Drömtårta. I helvete heller.
It´s a fucking nightmare!
Livet leker eller liket lever?
Det här inlägget kan bli antingen ett av de tråkigaste och mest meningslösa någonsin eller precis tvärtom ett av de mest intressanta och spännande du någonsin läst.
Jag vet själv inte riktigt vad som kommer att dyka upp under de här minuterna som jag kommer att sitta här och skriva. Jag kör helt enkelt en ordentlig freebase! Spännande eller hur. Det handlar väl mycket om att släppa kontrollen antar jag, att bara våga skriva det som faller en in för stunden och inte alltid tänka igenom ett inlägg i förväg och planera med smarta saker att säga. Ibland blir det smart och bra när man är spontan och ibland inte.
Sitter och tittar ut över våra björkar med de små löven som far runt på grenarna i blåsten. Nu blev jag plöstligt riktigt hungrig också, det kanske blir en tidig lunch idag då. Hm. Kurr kurr säger magen. Fyfan nu känner jag att det här inlägget kommer att leva precis i gränslandet mellan dåligt och uselt, fan va trist, trodde ju att det skulle kunna bli nåt bra av det här ändå.
Gäspar gör jag också. Kanske borde börja träna igen snart. Har ju inte rört mig mycket på hela våren nu tack vare en pajad fot, men nu är den ju i stort sätt okej så kanske borde börja cykla eller nåt i alla fall till att börja med.
Det där är inget bra ord annars... borde... Använder man ordet borde så ska man verkligen tänka efter en extra gång innan man gör det där som man tycker att man borde, för att i själva ordet så bor det en liten ovilja att göra det man borde. Använder man istället ordet vill så säger det ju sig själv att man faktiskt vill göra det man pratar eller skriver om.
Det är också faschinerande att man kan påverka vad man vill själv också genom att använda språket på ett annat sätt. Genom att byta ut negativa ord mot positiva så förändrar man tankarna i hjärnan och liksom lurar sig själv att vilja mer och vara mindre undvikande.
Jag ska alltså säga såhär istället: Jag vill börja träna lite igen så jag kan må ännu bättre.
Även om jag inte är så sugen på det just nu så kan jag ändå lura mig själv att bli det om jag säger det tillräckligt mycket. Jag vill, jag vill, jag vill...
Så smartare än så är alltså inte människans hjärna.
Nu ska jag gå och äta lite köttfärspaj.
Det blev ju ett inlägg i alla fall. Bra eller dåligt?! You be the judge...
har inget...
I got nothing to say...
öken på bloggfronten...
Men nu är jag alltså tillbaka igen (igen).
Jävlar va svensk humor kan vara dålig! Shit i hela helvetet säger jag bara. Och människorna i bakgrunden bara garvar så dom blir harmynta. Är det SÅ enkelt att vara rolig så skulle nog fan jag med kunna skriva "roliga" texter i hundratals. Jag har ett helt gäng på lager redan nu.
Men så kommer jag plötsligt på mig själv att flina till lite till texten, är det verkligen så här det är att vara svensk på riktigt?!
Men gränsen för mig går vid buskis. Stefan och Krister och sådant som TV4 kallar fredagsunderhållning.
Nej fan, så lågt kommer inte ens jag i min humor.
Det är för billigt. Nästan gratis.
Povel Ramel är ju nästan helgonförklarad i Sverige och Robban Broberg inte långt efter. Men säga vad man vill om Robert Broberg men texter är han duktig på. Och han har faktiskt skrivit en låt som är väldigt vacker och seriös också.
Nog om denna färgglada man, men jag ville bara visa att han faktiskt är duktig på att skriva seriösa texter också. Många ser nog honom som en skämtare enbart.
Nu har jag pratat så mycket om Robert Broberg att ni säkert tror jag att tycker Robert Broberg är den största svenska stjärnan som lämnat en kvinnas livmoder, men så är inte fallet. Och för att ytterligare bevisa att jag inte tycker Robert Broberg är något som bör pratas mer om så ska jag lägga in ett helt inlägg om Robert Broberg om Robert Broberg inom en veckas tid hörs i våran radio här hemma. Då kommer bloggen att fyllas av Roberg Broberg och jag kommer att skriva om Robert Broberg och Robert Broberg kommer att vara i alla hörn och kanter av den här bloggen och jag kommer att dedikera en hel dag till Robert Broberg som jag absolut inte tycker är något speciellt, ALLS. Robert Brobergs namn har jag nu skrivit många gånger här i bloggen och det är ju som sagt inte alls för att jag tycker speciellt bra om just Robert Broberg men att Robert Brobergs namn fastnar i mitt huvud ju mer jag skriver Robert Brobergs namn. Robert Broberg, Robert Broberg, Brobert Roberg, Boobert Råberg, Råbärt Bråbärg... ROBBAN BROBERG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
I´m a beach boy...
landat utan krasch...
Känns ju inte helt fel!
Jag har ju varit ute och flugit mest annars och inte riktigt sett marken ens.
Molnen har liksom legat emellan och stört sikten lite.
Solen har bländat mig och jag har inte riktigt kunnat fokusera. Det är fan inte lätt med solen i ögonen det vet nog de flesta.
Men så tog jag själv tag i spakarna här för ett tag sen och försökte tänka tanken att landa i alla fall, sen flög jag runt och letade en bra plats att våga gå igenom molnen, där dom inte var sådär cumulus-tjocka som man kan se ibland ni vet. Fluffiga stora saker som rör sig framåt som stora zeppelinare och med den knallblå himlen precis bakom.
Det gällde att hitta antingen ett mellanrum mellan molnen eller att bara kasta sig ner genom dom och våga chansa på att det som fanns nedanför skulle ta emot mig så jag inte kraschade i marken med ett brak.
Våga för att vinna blev min paroll när jag satt där i mitt flygplan och tänkte på att landa efter många år i luften, bland molnen med solen i ögonen.
Så en dag så kom öppningen!
Två moln delade på sig och jag började se marken för första gången på evigheter som det kändes.
Det är nu eller aldrig tänkte jag och tog tag i spakarna på mitt plan och styrde mig precis emellan de två molnen och kom för första gången ner under dom.
Och där var den... jorden... precis så vacker som jag föreställt mig att den skulle vara.
Marken såg så inbjudande ut med sina gröna fält och böljande berg.
Det kan vara farligt att landa på fel ställe med, men det är inget man får tänka på när man ska ner för då kan det lätt gå fel, utan kasta dig ner bara och välj en plats som ser bra ut så ska du se att du kommer att landa mjuk och fint utan större turbulens.
Var inte rädd för att närma dig marken även fast du har solen i ögonen och kanske befinner dig i ett stort fluffigt moln som gör att du inte ser ett endaste dugg av vad som väntar dig där nere.
Jag lovar att det inte är så farligt som man kanske trodde när man cirkulerade där uppe i himlen och undrade vad som fanns där, långt bortom molnen.
Landningen gick bra. Jag har landat! Jag är nu markbunden och står med båda fötterna på jorden för första gången på oerhört länge.
Jag kommer inte ens ihåg när jag trampade på denna jord sist på riktigt. Jag har varit här många gånger, men aldrig på riktigt och därför är också känslan helt annorlunda den här gången.
Jag snuddade dock träden på nervägen och det störde ju inflygningen lite, men det var inte så farligt att jag kom ur kurs helt. Tack vare allt jag lärt mig om flygning och teoretiskt hur man gör när man landar så gick det bra.
Mitt plan och jag var som ett tillsammans och jag kommer aldrig glömma mitt älskade plan, men nu vandrar jag på jorden och kommer bara att besöka platsen ovan molnen igen i mina drömmar och i mina tankar.
Det behöver inte vara en dålig plats att vara på, men när det regnar, åskar och blixtrar på jorden, tänk då hur det ska vara där uppe! Not the place to be om man säger så.
Man är mer skyddad här nere kan jag lova och vädret påverkar en inte alls lika mycket.
Låt oss ..... eller ..... eller både och?!
Livet är fullt av val. Varje dag står vi inför tusentals beslut som påverkar våran närmaste timme, dag och hela vårat liv.
Vad vi väljer just nu påverkar oss hela livet och speciellt om man inte känner att man kan påverka sina egna val.
Frågan är vem det är som styr kajutan?!
Vem är kapten?
Dina val är ju just dina val, och ingen annans. Det är du som tar alla de där besluten varje dag och därmed är det ju faktiskt du som är kapten.
Det är du som styr skutan, kajutan, båten, fartyget eller vad du nu väljer att kalla ditt liv. Glöm inte det.
Ibland är valen enkla och du behöver knappt ens tänka på vad du har för alternativ.
Men vissa val är ju svårare än andra att göra, och vissa val förstår man inte varför man måste göra ens.
Varför måste man välja bort något ibland? Kan man inte göra både och?!!
Jag kommer snart tillbaka i gammal god blo...
Jag kommer snart tillbaka i gammal god bloggform. Lovar. Har varit lite mycket med skola och sola och annat.
jag är du och tvärtom...
När du nu läser det här och jag skriver ordet jag så läser ju du det som jag, alltså som jag. Men blir inte det lite fel om du läser jag som jag, för då blir ju det som jag skriver något som du inte kan stå för liksom.
Till exempel om jag skriver att jag har varit ute och promenerat idag, då läser ju du det som att du har varit ute och promenerat idag eftersom jag är ju jag (alltså du) när du läser det.
Eller om jag skriver att jag har köpt en trombon, då läser du det som att det faktiskt är jag som köpt den, fast du med din inre röst läser ordet jag som just jag, och då är det ju du som köpt en trombon helt plötsligt.
När jag läser min egen text nu som jag just skrivit så är det ju jag och du lite här och var, och dom jagen och duen kan ju jag stå för liksom, eftersom det är min text, men när du läser det så blir det ju omvänt.
Så egentligen skriver man ju väldigt egoistiskt kan jag tycka.
Ska man skriva en mening som någon annan ska läsa så borde det ju egentligen se ut så här:
Du har köpt en trombon. Eller: Du har varit ute och promenerat idag.
Då är ju rollerna rätt för den som läser texten! För då är det ju den som läser som ser det som att jag har köpt en trombon och varit ute och promenerat.
Jag är jag och du är du, fast egentligen är ju jag du och tvärtom, fast bara ibland.
Språk... jag säger då det.
Kärlek, sex, död...
"Förnya det litterära bildspråket och skriv nyskapande metaforer för tre eviga teman. Kärlek, sex och död."
Kärlek: Kärleken är som ett tarmvred. Den kramar ens innersta men kan göra ack så ont. Den går heller inte över så lätt som man ibland skulle önska.
Sex: Sex för vissa män är som ett rånmord. Man tar det man vill ha, man siktar, man skjuter och sen springer man.
Död: Döden är som en kondom. Den skyddar oss mot livet.
the simpsons hockeyteam...
Kanada ser bra ut i VM!
avskräckande exempel...
Se och lär av detta och tänk på att enbart använda detta i utbildningssyfte.
Den andra videon är en träningsvideo så att ni kan komma igång med träningen efter all påskmat, håll till godo!
unika besökare...
Jag vet inte vad det säger om mig att jag skriver ett sånt inlägg, men jag känner att det säger något om ER som läsare av bloggen att så många lockas av rubriker som: "i jymden kan ingen höra dig bajsa..." och "the first spaceshit on the moon...". Så därför ska jag dedikera hela bloggen till avföring framöver, bilder på min egen avföring kommer att läggas ut och analyser av färg, lukt, konsistens och flytbärighet kommer att göras grundligt för att sedan redovisas här i bloggen.
Nu vet jag att en del av er ruvar på nåt taskigt skämt på ämnet (att bloggen redan ÄR full av skit) men något sådant tänker jag inte tolerera.
Hur gör man då en snygg övergång från det smutsigaste ämnet som jag kan komma på?! Kanske genom att nämna att jag är nyduschad och renare än Lappland. (Ren, Lappland... Ja, ni fattar...?)
Jag ska nämligen på lunchdate idag, och då gäller det ju att putsa fjädrarna ordentligt så man visar sig från sin allra förnämaste sida, att jag sen har känt min lunchdate i över 13 år det spelar ingen roll som helst, kärleken är ung och evig.
Sverige fick däng av Kung Haralds mannar i ishockey-vm här om kvällen och det var ju första gången det hände.
Jag kan tycka att det är lite trevligt att sånt händer i början på en turnering, jag inbillar mig att det gör att laget kommer att vakna till och prestera bättre än någonsin tidigare efter en sådan fadäs, men jag kan ha fel, jag har haft det tidigare någon gång.
Ikväll väntar Österrike på andra sidan mittlinjen och jävlar i min lilla låda om inte di svenske är på tårna då.
Det lilla alplandet ska sprängas bort med konungens egen dynamit och parkeringsplatser skall byggas!
Apfelstrüdel och gesundheit va taggad jag känner mig!!
Detroit ligger lite risigt till i slutspelet "over there" och jag ser ju gärna att dom åker ur, inte för att vara taskig mot de svenskar som spelar i Detroit alls MEN vore det inte en dröm att få någon eller några av följande in i ett svenskt vm-lag: Niklas Lidström, Tomas Holmström, Niklas Kronwall, Henrik Zetterberg, Johan Franzén och Jonathan Ericsson.
Troligtvis har både Niklas Lidström och Tomas Holmström spelat sin sista turnering med ett svenskt landslag men vilken eller vilka som helst i detta Detroit skulle ju ses som en stor förstärkning till det svenska laget.
the first spaceshit on the moon...
i jymden kan ingen höra dig bajsa...
Det som sker när man bajsar är ju egentligen något som skedde mycket tidigare. (eller i alla fall resultatet av det)
Det man ser komma ut är alltså en glimt av något som hände igår eller i förrgår eller kanske ännu tidigare. På samma sätt är det när man vänder ansiktet uppåt himlen en kväll eller natt när stjärnorna gnistrar i skyn.
Det man ser framför sig är saker som redan har hänt. Om en stjärna blinkar så är chansen/risken att den redan är död och borta på riktigt. Det som händer där stjärnan befinner sig och det vi ser är samma sak, bara att det tar så lång tid för ljuset att färdas till oss så det blir en kraftig fördröjning.
Samma sak hände mig i dagarna.
Jag åt en massa fet mat i förrgår och igår kött och sånt som är svårsmält och därför är det först idag som mitt inre stjärnblink når mitt öga (det tredje ögat) och blir synligt för världen.
Det som hände för länge sedan (i förrgår) ser jag alltså först idag.
Precis som i jymden.
