Tonåring har vi blivit idag!
Idag är det den 28 februari 2011. Fattar ni vad det innebär?!! Det låter ungefär som någon storslagen 80-90talsfilm. 2011. Det är stort på nåt sätt. Jag kommer ihåg när det var 1987 och jag var 8 år, jag satt vid köksbordet i vårt kök och tänkte att 1987, det låter så nytt på nåt sätt. Så fräscht! Och lite så är det med vissa årtal, att dom låter på ett visst sätt.
1964 tex låter väldigt grått och svartvitt, det låter Volvo Duett och Röda Kvarn, Beatles och pottfrisyrer som fladdrar.
2011 låter mycket rymd, framtid, teknologi och aliens. Som något hämtat ur framtiden. Det luktar statisk elektricitet och luften är full av flygande farkoster.
Men, det blev inte riktigt som man trodde... Det finns inga flygande bilar och det mest avancerat tekniska man äger är en iPhone typ.
1987 hade jag en Commodore 64 som ni säkert läst om tidigare i min blogg, min älskling som jag delat så många långa timmar med under min uppväxt. Och visst har tekniken gått framåt på det sättet. Idag är det Playstation 3 som huserar i mitt vardagsrum och varje människa har en dator hemma. Så var det inte då.
Men nog är jag lite besviken på att ddet inte kommit längre än så.
Idag är dagen då jag och min älskling fyller tonåring tillsammans. DET är stort!
Vi har alltså spenderat livet tillsammans i hela 13 år idag. Fantastiskt!!
Det kunde man inte föreställa sig när vi först träffades, även om det kändes som att man träffat helt rätt redan från början, och om man bara vetat då hur rätt det skulle visa sig att man hade.
13 år och många glada stunder. Många jobbiga stunder också. Många väldigt jobbiga stunder. Många enormt härliga stunder. Många skratt, många tårar. Mycket smärta och mycket kärlek.
Det har varit livet som tagit oss med storm, och när det blåser storm så kommer det mycket känslor och annat flygande förbi.
Jag är så lycklig att jag träffade dig! Det finns ingen som du och det vi har är det ingen som kan få någonsin!
13 år kommer att bli många, många fler.
Du är unik och jag älskar dig från det djupaste djupet av mitt bultande hjärta.
Vi kommer inte att spendera största delen av dagen tillsammans, men det är okej, för jag vet att du kommer att kliva in här genom dörren igen och att jag kommer få krama om dig igen och säga, välkommen hem, igen.
Du är det finaste som jag någonsin stött på i livet och din resa har varit helt magnifik. Att få följa den från början fram till idag har varit så stort.
Din och vår resa fortsätter, men idag har vi bättre förutsättningar att klara den än någonsin tidigare. Du är så underbar och jag VET att du förstår det.
Du är det bästa som finns och det vi har är ovärderligt och unikt!
Så, till något helt annat. Idag fick jag min första utbetalning från csn. Stor glädje bröt ut i mig och jag skrek hurra, eller nåt liknande. Det kändes fantastiskt skönt faktiskt.
Det blir väl plugg idag annars tror jag, och lite skidåkning på tv. VM goes on.
Hittills är det Marit Björgen som är drottning i VM med två raka guld och Petter Northug som är kung med ett silver och ett guld. Det lutar åt ett starkt VM för Norge, vad annat hade man väntat sig i Holmenkollen...
Men jag avslutar med ett fyrfaldigt hurra för tonåringarna.
LEVE DOM! HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!!
over and out
1964 tex låter väldigt grått och svartvitt, det låter Volvo Duett och Röda Kvarn, Beatles och pottfrisyrer som fladdrar.
2011 låter mycket rymd, framtid, teknologi och aliens. Som något hämtat ur framtiden. Det luktar statisk elektricitet och luften är full av flygande farkoster.
Men, det blev inte riktigt som man trodde... Det finns inga flygande bilar och det mest avancerat tekniska man äger är en iPhone typ.
1987 hade jag en Commodore 64 som ni säkert läst om tidigare i min blogg, min älskling som jag delat så många långa timmar med under min uppväxt. Och visst har tekniken gått framåt på det sättet. Idag är det Playstation 3 som huserar i mitt vardagsrum och varje människa har en dator hemma. Så var det inte då.
Men nog är jag lite besviken på att ddet inte kommit längre än så.
Idag är dagen då jag och min älskling fyller tonåring tillsammans. DET är stort!
Vi har alltså spenderat livet tillsammans i hela 13 år idag. Fantastiskt!!
Det kunde man inte föreställa sig när vi först träffades, även om det kändes som att man träffat helt rätt redan från början, och om man bara vetat då hur rätt det skulle visa sig att man hade.
13 år och många glada stunder. Många jobbiga stunder också. Många väldigt jobbiga stunder. Många enormt härliga stunder. Många skratt, många tårar. Mycket smärta och mycket kärlek.
Det har varit livet som tagit oss med storm, och när det blåser storm så kommer det mycket känslor och annat flygande förbi.
Jag är så lycklig att jag träffade dig! Det finns ingen som du och det vi har är det ingen som kan få någonsin!
13 år kommer att bli många, många fler.
Du är unik och jag älskar dig från det djupaste djupet av mitt bultande hjärta.
Vi kommer inte att spendera största delen av dagen tillsammans, men det är okej, för jag vet att du kommer att kliva in här genom dörren igen och att jag kommer få krama om dig igen och säga, välkommen hem, igen.
Du är det finaste som jag någonsin stött på i livet och din resa har varit helt magnifik. Att få följa den från början fram till idag har varit så stort.
Din och vår resa fortsätter, men idag har vi bättre förutsättningar att klara den än någonsin tidigare. Du är så underbar och jag VET att du förstår det.
Du är det bästa som finns och det vi har är ovärderligt och unikt!
Så, till något helt annat. Idag fick jag min första utbetalning från csn. Stor glädje bröt ut i mig och jag skrek hurra, eller nåt liknande. Det kändes fantastiskt skönt faktiskt.
Det blir väl plugg idag annars tror jag, och lite skidåkning på tv. VM goes on.
Hittills är det Marit Björgen som är drottning i VM med två raka guld och Petter Northug som är kung med ett silver och ett guld. Det lutar åt ett starkt VM för Norge, vad annat hade man väntat sig i Holmenkollen...
Men jag avslutar med ett fyrfaldigt hurra för tonåringarna.
LEVE DOM! HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!!!
over and out
Buff beach 2lax11
Nu jävlar ska jag igång igen!! Vill börja gymma igen efter uppehåll, men tror att jag behöver ett gymkort och en sparringpartner. Periodare som man är så behövs ibland sällskap för att orka hålla i längre perioder och helst kontinuerligt över hela året.
Skön kväll ikväll. Ligacupfinal först, förlust för Arsenal men ändå. Solsidan kl 20. Och BB sen... gött!
Over and out...
Skön kväll ikväll. Ligacupfinal först, förlust för Arsenal men ändå. Solsidan kl 20. Och BB sen... gött!
Over and out...
vem ska göra så att det blir vår?
Nu är jag inne i en riktig sån där "längta efter våren" period. Vintern har haft sitt grepp om oss sedan tidigt i November och det har inte varit snöfritt sedan dess.
Sommaren känns långt borta, och på ett sätt är det skönt men på ett annat inte. För visst är det väl lite så att det också finns en viss romantik i att gå och längta efter något, för när man sedan har det man längtat efter hos sig så tenderar man inte att njuta lika mycket av det som man lovat sig själv att man skulle göra, men jag säger som vanligt... den här sommaren ska bli den bästa i mitt liv hittills! Varför sätta ett lägre mål än så? Visst, jag har haft en hel del riktigt jävla perfekta somrar genom åren, men tror ändå att det bara blir bättre härifrån och framåt, det ska jag se till! (perfekta kanske var en liten överdrift men ni fattar)
Skid-VM har precis börjat och få är gladare än jag för det, men det är ju också ett tecken på att sommaren är en bit bort och den delen är ju lite tristare. Så när det börjar vankas hockey-VM (i maj sjukt nog) så börjar man känna att det närmar sig. Eller när Big Brother kommer in i sitt slutskede och alla sitter ute på rastgården och solar sig i vårens första varma strålar, då börjar hoppet och tron växa på att det faktist ska bli en sommar i år igen.
Men hur kommer den då bli? Ja, ska man se till hur vintern har varit så kommer det bli den bästa sommaren på 100 år, men det är ju inte alltid det stämmer.
Jag hoppas att jag ska få jobba i sommar jag, sjukt nog. Jag ska jobba för det i alla fall!
Nu ska jag titta till riset som står och puttrar på spisen, det vankas gulasch, den ungerska nationalrätten (kanske?) och det ska bli sjukt gott.
Efter en tuff fotbollsträning med mycket styrka och löpning så behöver kroppen fylla på depåerna, sen blir det melodifestival!!
CIAO!
Sommaren känns långt borta, och på ett sätt är det skönt men på ett annat inte. För visst är det väl lite så att det också finns en viss romantik i att gå och längta efter något, för när man sedan har det man längtat efter hos sig så tenderar man inte att njuta lika mycket av det som man lovat sig själv att man skulle göra, men jag säger som vanligt... den här sommaren ska bli den bästa i mitt liv hittills! Varför sätta ett lägre mål än så? Visst, jag har haft en hel del riktigt jävla perfekta somrar genom åren, men tror ändå att det bara blir bättre härifrån och framåt, det ska jag se till! (perfekta kanske var en liten överdrift men ni fattar)
Skid-VM har precis börjat och få är gladare än jag för det, men det är ju också ett tecken på att sommaren är en bit bort och den delen är ju lite tristare. Så när det börjar vankas hockey-VM (i maj sjukt nog) så börjar man känna att det närmar sig. Eller när Big Brother kommer in i sitt slutskede och alla sitter ute på rastgården och solar sig i vårens första varma strålar, då börjar hoppet och tron växa på att det faktist ska bli en sommar i år igen.
Men hur kommer den då bli? Ja, ska man se till hur vintern har varit så kommer det bli den bästa sommaren på 100 år, men det är ju inte alltid det stämmer.
Jag hoppas att jag ska få jobba i sommar jag, sjukt nog. Jag ska jobba för det i alla fall!
Nu ska jag titta till riset som står och puttrar på spisen, det vankas gulasch, den ungerska nationalrätten (kanske?) och det ska bli sjukt gott.
Efter en tuff fotbollsträning med mycket styrka och löpning så behöver kroppen fylla på depåerna, sen blir det melodifestival!!
CIAO!
Fan va dålig jag varit på att blogga på se...
Fan va dålig jag varit på att blogga på senaste tiden. Men kan skylla lite på att jag haft mycket att göra, för det har jag. Det är ju jävligt smidigt att blogga per mms men jag väntar som sagt på blogg.se appen som förhoppningsvis dyker upp snart. Då kommer jag kunna blogga mkt enklare från mobilen. På spåret ikväll. Gubbvarning? Icke. Eller jo lite kanske... Men trevligt ändå kan det vara. Träning imorrn. Efterlängtat! Ciao for now
Trött efter en lång dag... Plugget började...
Trött efter en lång dag... Plugget började vid 9 halv 10 tiden idag och höll på till 15 ungefär. Rättså intensivt var det med mycket att läsa och skriva, men resultatet blev nog ganska bra till slut. Det blir inget längre inlägg nu eftersom jag bloggar via mms från mobilen och det kan man inte skicka hur långt som helst. Längtar tills blogg.se släpper sin iPhone-app som dom sagt är på väg. Efterfrågad och efterlängtad, precis som min kudde nu. Ska ge den en dansk skalle nu och slockna. Hörs imorrn!
daily update
...nothing more, nothing less.
Idag har jag pluggat fem timmar... Det är nästan hela dagen, fast inte om man går upp halv åtta som jag gjorde. Skönt som fan!
Tittat på reprisen på big brother för att jag var för trött för att vara vaken till kl 22 igår. Såg väl ut som en hyfsad början på programmet i alla fall, men lite väl skandalfritt känns det som att säsongen kommer att bli... Jag skulle däremot tippa precis tvärtom om det gällde pengar, för i de lugnaste vatten...
Nu är det hungern som styr så ledsen att det inte blir ett längre inlägg... Ska hinna stretcha och vila ryggen lite ikväll med, har blivit mycket dator idag som ni förstår.
Take care now, bye bye then!
Idag har jag pluggat fem timmar... Det är nästan hela dagen, fast inte om man går upp halv åtta som jag gjorde. Skönt som fan!
Tittat på reprisen på big brother för att jag var för trött för att vara vaken till kl 22 igår. Såg väl ut som en hyfsad början på programmet i alla fall, men lite väl skandalfritt känns det som att säsongen kommer att bli... Jag skulle däremot tippa precis tvärtom om det gällde pengar, för i de lugnaste vatten...
Nu är det hungern som styr så ledsen att det inte blir ett längre inlägg... Ska hinna stretcha och vila ryggen lite ikväll med, har blivit mycket dator idag som ni förstår.
Take care now, bye bye then!
Flashig Måndag!
Jävlar va inspirerad jag känner mig just nu, not! Det är lite som att luften gått ur en på ett sätt, men ändå vet jag att den där goa känslan av att man klarar precis vad som helst finns där bara runt hörnet. Jag jobbar just nu för att komma dit igen, och det vet jag att jag kommer göra, väldigt snart!
Det har blivit lite för mycket slötittande på tv, sena kvällar och "sena mornar" och alldeles för mycket fb för min smak (och det är ändå inte mycket kan jag lova).
Är ju ca: en vecka sen jag åter joinade världens största nätverk för virtuellt umgänge och jag lovar, jag är redan trött på det igen. Men jag ska vara kvar, men det blir inte jättemycket aktivitet det är en sak som är säkert.
Det är något som jag finner stressande med hela grejen liksom. En massa människor varav en del man inte har något som helst att göra med IRL så att säga, men ändå ska man ta del av deras dagliga liv och ibland varenda liten grej som händer i det livet. Är jag egentligen intresserad? Nej. Inte jättemycket kan jag säga.
En statusuppdatering från någon som jag egentligen inte bryr mig så mycket om eller har så mycket intresse av blir ju lite som att man går ute på stan och någon står och skriker högt: "NU HAR JAG BAKAT BULLAR! MEN DOM BLEV INTE SÅ BRA!" Eller så är det någon som skriver någon liten "smart fyndighet" som dom antagligen inte kommit på själv och bara söker uppmärksamhet i det hela. Helt okej för mig att dom gör det, men är jag intresserad av det många av dessa skriver? Återigen ett stort rungande NJAAA på den frågan.
Jag menar, skulle dessa personer stå och skrika ut denna statusuppdatering på stan?? Tror inte det va...
Det är lite där dilemmat ligger för mig. Att ha sina nära och kära som vänner på denna sidan är ju fantastiskt trevligt, om det inte innebär att man träffas mindre IRL förstås. Och att jag vill veta vad som händer i deras liv det råder det ingen som helst tvekan om.
Men jag tror verkligen att det kan ta udden lite av det fysiska mötet människor emellan, att man inte får samma behov av att hälsa på varandra eller att träffa varandra på riktigt, för låt oss vara ärliga, är inte det ändå det trevligaste sättet att umgås på?!
Det blir väldigt ytligt när man bara umgås genom att läsa varandras statusrader och kommenterar dessa. En sån grej är ju ett jävligt trevligt komplement till den "riktiga" världen, men inte något jag skulle vilja byta ut den med överhuvudtaget.
Många kanske känner att en blogg är samma sak, att man vill ha uppmärksamhet för sitt ibland tradiga och tråkiga liv i de "statusuppdateringar" jag gör genom att blogga, men sanningen är att jag skulle blogga lika mycket även om ingen skulle läsa.
Det blir som en slags terapi tycker jag att skriva om sig själv och sitt liv, vad man gör och tänker och tycker. Sen är det givetvis trevligt som sjutton om dom man tycker om läser och kanske kommenterar det man skriver, men jag skulle likväl blogga även om ingen läste.
Och om jag jämför MSN med fb så är det ju en helt annan femma. På MSN så väljer man ju själv vilken person man vill direktkontakta och prata med, hela ens "vän"krets läser inte det man skriver, utan det blir helt enkelt mer personligt och mer som att träffas i verkligheten, ibland till och med bättre eftersom det verkligen fokuseras på samtalet. I verkliga världen så finns det ju många störmoment runt omkring en hela tiden, vilket i och för sig kan vara skönt och bra.
Men jag förstår ju att vi alla är olika, eller ja inte alla kanske, självklart finns det människor man är mer lik än andra, det är väl poängen jag försöker att krysta fram här, att man har olika behov än en del andra människor och att för en del passar fb väldigt bra och för en del inte lika bra.
Som komplement kan jag känna att det är kul. Lägga ut lite bilder ibland på det man rustat t ex.
Annars så föredrar jag direktkontakt genom MSN eller helst av allt verkliga livet.
Det verkliga livet bjuder ju på många utmaningar varav en är att ta initiativ, och det är det många som har svårt för. Jag tror att det är därför man inte träffar en del människor lika ofta som en del andra.
Det är en del jag själv har och har haft en del problem med, just initiativförmågan. Viljan har alltid funnits där att träffa en del människor men det är steget som ska tas bara som utgör problemet.
Som ni märker är det mycket gnäll i verkstaden idag, och det är nog en sådan dag tror jag, det var det igår med och det är just den känslan som jag har i min kropp och själ just nu som jag försöker jobba bort.
Inget slötittande på tv och bättre sömn är steg ett. Sen dra ner på fb och mobilanvändandet. Mobilen som för mig inte bara är en sån där som man ringer och smsar med utan en iPhone som man kan göra precis ALLT med, och precis ALLT är lite för mycket vissa stunder. Det vore fan en idé att ha en annan mobil också, så när man känner att det blir för mycket på den fronten då sätter man i kortet i den istället och så kan man helt plötsligt bara smsa och ringa. Fan va skönt! Det ska jag göra! Bra idé!!
Det "bruset" som det ibland kallas kan jag bli väldigt trött och lite stressad av. Tv, nyheter på dator, iPhone och radio, reklam på tv, radio och i telefonen, fb och allt som man egentligen inte valt aktivt att ta del av.
När man tittar på tv så kan man på ett vis inte styra speciellt mycket alls. Man kan välja vilken kanal man vill passivt titta på, men programmen som visas väljer man ju inte. Så att välja ett program man vill se på INNAN man slår på tvn tror jag är en bra grej. Jag är en sån där kille som gärna blir sittandes/liggandes med fjärrkontrollen i handen och bara zappar runt, fäster inte ögonen på bara ett program utan helst ska det vara två eller flera. Rastlöst beteende som inte ska uppmuntras! Nej, bestämma ett program man vill se, sätta på tvn när det börjar och stänga av när det slutar. Att slötitta ska varar undantag.
Likaså med radio, det är ett helvete med, man kan inte bestämma mycket där heller. Reklamkanalerna är värst. Snacka om stressande att var tionde minut bombarderas med reklam! Fyfan... P3 går an att lyssna på, men det är ibland väldigt mycket snack där. P4 kan va skönt också ibland, lite lugnare tempo.
Men med radio är det samma sak, ingen kontroll över vad som sänds ut i mina öron alls. Kan vara stressande!
Det bästa är ju internet på det sättet. Om man nu ska snacka bra eller dåligt i "bruset".
På internet är det inget som bara pratar på eller bryter för reklam, utan man väljer mycket mer själv vad man vill göra. Känner man för fb så kan man vara där. Vill man läsa om buddhistist meditation så gör man det. Eller vill man ha tips på hur man kan laga sin bil så finns det otaliga forum för sånt också.
Min poäng är helt enkelt kontroll och valmöjlighet, det finns mer av det på nätet än i tv eller radio.
Så det är mindre stressande för mig att sitta vid datorn än att titta på tv eller lyssna på radio, och just nu känns det viktigt att lyda själen.
Så Sacret Spirit-skivan åkte på i morse/förmiddags och har gått sen dess, lugnande och stärkande.
Jag ska sätta igång med en ansökan till kommunen också för att komma in i lugnet ännu mer, ta kontroll över mitt liv ännu mer än jag gjort hittills, för det är verkligen någonting som lugnar en.
Jag ska söka som timvik till rekryteringsenheten, och det är förskolor och badhuset det gäller för min del.
Hoppas stenhårt på det sen!
Ska sätta mig och skriva det nu så jag kan relaxa med sen.
Jaha, det här blev ju också ett jävla blogginlägg, en jävla massa bajskastande mest, men vafan...
Det är ju Måndag...
Det har blivit lite för mycket slötittande på tv, sena kvällar och "sena mornar" och alldeles för mycket fb för min smak (och det är ändå inte mycket kan jag lova).
Är ju ca: en vecka sen jag åter joinade världens största nätverk för virtuellt umgänge och jag lovar, jag är redan trött på det igen. Men jag ska vara kvar, men det blir inte jättemycket aktivitet det är en sak som är säkert.
Det är något som jag finner stressande med hela grejen liksom. En massa människor varav en del man inte har något som helst att göra med IRL så att säga, men ändå ska man ta del av deras dagliga liv och ibland varenda liten grej som händer i det livet. Är jag egentligen intresserad? Nej. Inte jättemycket kan jag säga.
En statusuppdatering från någon som jag egentligen inte bryr mig så mycket om eller har så mycket intresse av blir ju lite som att man går ute på stan och någon står och skriker högt: "NU HAR JAG BAKAT BULLAR! MEN DOM BLEV INTE SÅ BRA!" Eller så är det någon som skriver någon liten "smart fyndighet" som dom antagligen inte kommit på själv och bara söker uppmärksamhet i det hela. Helt okej för mig att dom gör det, men är jag intresserad av det många av dessa skriver? Återigen ett stort rungande NJAAA på den frågan.
Jag menar, skulle dessa personer stå och skrika ut denna statusuppdatering på stan?? Tror inte det va...
Det är lite där dilemmat ligger för mig. Att ha sina nära och kära som vänner på denna sidan är ju fantastiskt trevligt, om det inte innebär att man träffas mindre IRL förstås. Och att jag vill veta vad som händer i deras liv det råder det ingen som helst tvekan om.
Men jag tror verkligen att det kan ta udden lite av det fysiska mötet människor emellan, att man inte får samma behov av att hälsa på varandra eller att träffa varandra på riktigt, för låt oss vara ärliga, är inte det ändå det trevligaste sättet att umgås på?!
Det blir väldigt ytligt när man bara umgås genom att läsa varandras statusrader och kommenterar dessa. En sån grej är ju ett jävligt trevligt komplement till den "riktiga" världen, men inte något jag skulle vilja byta ut den med överhuvudtaget.
Många kanske känner att en blogg är samma sak, att man vill ha uppmärksamhet för sitt ibland tradiga och tråkiga liv i de "statusuppdateringar" jag gör genom att blogga, men sanningen är att jag skulle blogga lika mycket även om ingen skulle läsa.
Det blir som en slags terapi tycker jag att skriva om sig själv och sitt liv, vad man gör och tänker och tycker. Sen är det givetvis trevligt som sjutton om dom man tycker om läser och kanske kommenterar det man skriver, men jag skulle likväl blogga även om ingen läste.
Och om jag jämför MSN med fb så är det ju en helt annan femma. På MSN så väljer man ju själv vilken person man vill direktkontakta och prata med, hela ens "vän"krets läser inte det man skriver, utan det blir helt enkelt mer personligt och mer som att träffas i verkligheten, ibland till och med bättre eftersom det verkligen fokuseras på samtalet. I verkliga världen så finns det ju många störmoment runt omkring en hela tiden, vilket i och för sig kan vara skönt och bra.
Men jag förstår ju att vi alla är olika, eller ja inte alla kanske, självklart finns det människor man är mer lik än andra, det är väl poängen jag försöker att krysta fram här, att man har olika behov än en del andra människor och att för en del passar fb väldigt bra och för en del inte lika bra.
Som komplement kan jag känna att det är kul. Lägga ut lite bilder ibland på det man rustat t ex.
Annars så föredrar jag direktkontakt genom MSN eller helst av allt verkliga livet.
Det verkliga livet bjuder ju på många utmaningar varav en är att ta initiativ, och det är det många som har svårt för. Jag tror att det är därför man inte träffar en del människor lika ofta som en del andra.
Det är en del jag själv har och har haft en del problem med, just initiativförmågan. Viljan har alltid funnits där att träffa en del människor men det är steget som ska tas bara som utgör problemet.
Som ni märker är det mycket gnäll i verkstaden idag, och det är nog en sådan dag tror jag, det var det igår med och det är just den känslan som jag har i min kropp och själ just nu som jag försöker jobba bort.
Inget slötittande på tv och bättre sömn är steg ett. Sen dra ner på fb och mobilanvändandet. Mobilen som för mig inte bara är en sån där som man ringer och smsar med utan en iPhone som man kan göra precis ALLT med, och precis ALLT är lite för mycket vissa stunder. Det vore fan en idé att ha en annan mobil också, så när man känner att det blir för mycket på den fronten då sätter man i kortet i den istället och så kan man helt plötsligt bara smsa och ringa. Fan va skönt! Det ska jag göra! Bra idé!!
Det "bruset" som det ibland kallas kan jag bli väldigt trött och lite stressad av. Tv, nyheter på dator, iPhone och radio, reklam på tv, radio och i telefonen, fb och allt som man egentligen inte valt aktivt att ta del av.
När man tittar på tv så kan man på ett vis inte styra speciellt mycket alls. Man kan välja vilken kanal man vill passivt titta på, men programmen som visas väljer man ju inte. Så att välja ett program man vill se på INNAN man slår på tvn tror jag är en bra grej. Jag är en sån där kille som gärna blir sittandes/liggandes med fjärrkontrollen i handen och bara zappar runt, fäster inte ögonen på bara ett program utan helst ska det vara två eller flera. Rastlöst beteende som inte ska uppmuntras! Nej, bestämma ett program man vill se, sätta på tvn när det börjar och stänga av när det slutar. Att slötitta ska varar undantag.
Likaså med radio, det är ett helvete med, man kan inte bestämma mycket där heller. Reklamkanalerna är värst. Snacka om stressande att var tionde minut bombarderas med reklam! Fyfan... P3 går an att lyssna på, men det är ibland väldigt mycket snack där. P4 kan va skönt också ibland, lite lugnare tempo.
Men med radio är det samma sak, ingen kontroll över vad som sänds ut i mina öron alls. Kan vara stressande!
Det bästa är ju internet på det sättet. Om man nu ska snacka bra eller dåligt i "bruset".
På internet är det inget som bara pratar på eller bryter för reklam, utan man väljer mycket mer själv vad man vill göra. Känner man för fb så kan man vara där. Vill man läsa om buddhistist meditation så gör man det. Eller vill man ha tips på hur man kan laga sin bil så finns det otaliga forum för sånt också.
Min poäng är helt enkelt kontroll och valmöjlighet, det finns mer av det på nätet än i tv eller radio.
Så det är mindre stressande för mig att sitta vid datorn än att titta på tv eller lyssna på radio, och just nu känns det viktigt att lyda själen.
Så Sacret Spirit-skivan åkte på i morse/förmiddags och har gått sen dess, lugnande och stärkande.
Jag ska sätta igång med en ansökan till kommunen också för att komma in i lugnet ännu mer, ta kontroll över mitt liv ännu mer än jag gjort hittills, för det är verkligen någonting som lugnar en.
Jag ska söka som timvik till rekryteringsenheten, och det är förskolor och badhuset det gäller för min del.
Hoppas stenhårt på det sen!
Ska sätta mig och skriva det nu så jag kan relaxa med sen.
Jaha, det här blev ju också ett jävla blogginlägg, en jävla massa bajskastande mest, men vafan...
Det är ju Måndag...
Ibland...
Ibland när man saknar något så blir det extra tydligt... Man kan nästan inte sluta tänka på det. Att sakna något kan vara så tufft. Det kan vara drivkraften i livet. Det kan vara något man inte ens vill känna. Me so tired right now... I say no more...
Tv-premiär och slappis...
Idag börjar Bigbrother 2011. Eller rättare sagt det har precis satt igång på TV 11. Ja, vad ska jag säga, formatet lockar mig på nåt sätt.
Jag tror att jag gillar att titta in på andra människor utan att behöva deltaga själv. Det är liksom skönast så. Det har varit så sen jag var liten.
Ibland kunde jag hellre sitta och titta på när någon kompis spelade datorspel än att spela själv. Rädd att inte lyckas kanske, eller bara skönt att titta på när andra spelar kanske... Som i Bigbrother-huset kanske... Har följt de flesta säsongerna som gått och faktiskt saknat något mer sånt här dokusåpa-program efter den stora vågen som sköljde över Sverige på 90-talet, med Baren, Farmen, Robinson, Villa Medusa och Bigbrother då förstås, finns säkert fler som jag glömt bort, men jag följde de flesta. Och jag skäms inte för det heller.
Igår var jag och min flicka till min bror med fru och umgicks och åt mat och hade skoj. Det kändes bara roligt och bra på alla sätt. Mer sånt!
Nu ska jag kika in i storebrors hus (oroa dig inte brorsan, menar förstås Bigbrother-huset).
Remember... Life is in your hands.
Hearts on fire...
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire!
Tjatigt?
Ja kanske lite...
Så många gånger sjunger i alla fall sångaren i Hammerfall frasen "Hearts on fire" i låten som heter Hearts on fire (som ett rent sammanträffande?).
37 hjärtan i brand i en och samma låt. Det är inte illa att få in det på 3 minuter och 49 sekunder.
Det ger efter en snabb huvudräkning ca: 10 stycken Hearts on fire i minuten och inte mindre än ett Hearts on fire ungefär var 6:e sekund.
Då undrar man ju hur dom hinner med att sjunga något annat än just Hearts on fire. Men sanningen är att dom får in både ett par ganska långa segment med text i verserna och även en maffig gitarrmatta/solosektion i mitten.
Men många Hearts on fire blir det i alla fall, och här kommer dom, alla 37 Hearts on fire med Hammerfall. Enjoy!
(Lite nostalgica för övrigt är att det finns en specialversion som Hammerfall gör tillsammans med det kvinnliga curlinglandslaget som innehåller 29 st Hearts on fire, BARA!)
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire
Hearts on fire!
Tjatigt?
Ja kanske lite...
Så många gånger sjunger i alla fall sångaren i Hammerfall frasen "Hearts on fire" i låten som heter Hearts on fire (som ett rent sammanträffande?).
37 hjärtan i brand i en och samma låt. Det är inte illa att få in det på 3 minuter och 49 sekunder.
Det ger efter en snabb huvudräkning ca: 10 stycken Hearts on fire i minuten och inte mindre än ett Hearts on fire ungefär var 6:e sekund.
Då undrar man ju hur dom hinner med att sjunga något annat än just Hearts on fire. Men sanningen är att dom får in både ett par ganska långa segment med text i verserna och även en maffig gitarrmatta/solosektion i mitten.
Men många Hearts on fire blir det i alla fall, och här kommer dom, alla 37 Hearts on fire med Hammerfall. Enjoy!
(Lite nostalgica för övrigt är att det finns en specialversion som Hammerfall gör tillsammans med det kvinnliga curlinglandslaget som innehåller 29 st Hearts on fire, BARA!)
if you are in the neighbourhood... dont miss!
Som överskriften berättar, om ni är i området så missa inte att kika in på IKEA för att käka lite. Jag lovar, billigare kommer ni inte undan.
En köttbullstallrik för 16 kr! Potatismos och lingonsylt till + en liten persiljekvist. Gott!
Jag slog till på en tvårätters när vi var där sist, kände för att lyxa till det lite så jag tog en tallrik med grön ärtsoppa också. 9 kr!! Och vatten till det var ju gratis, sen kan man ju alltid gå och ta mjölk ändå om man vill, eller dricka om man känner för det.
Så, en tvårätters för 25 kr! Beat that!
Check it out...
Ser väl helt okej ut?! Eller hur?
Jag ska tillägga att det min flicka beställde kostade 39 kr. Kyckling med varma grönsaker och pommes + bearnaisesås.
Funkar det med i prisväg och enligt hennes kommentarer så var det dessutom gott.
Dagens mattips presenterades av.... mig!
En köttbullstallrik för 16 kr! Potatismos och lingonsylt till + en liten persiljekvist. Gott!
Jag slog till på en tvårätters när vi var där sist, kände för att lyxa till det lite så jag tog en tallrik med grön ärtsoppa också. 9 kr!! Och vatten till det var ju gratis, sen kan man ju alltid gå och ta mjölk ändå om man vill, eller dricka om man känner för det.
Så, en tvårätters för 25 kr! Beat that!
Check it out...
Ser väl helt okej ut?! Eller hur?
Jag ska tillägga att det min flicka beställde kostade 39 kr. Kyckling med varma grönsaker och pommes + bearnaisesås.
Funkar det med i prisväg och enligt hennes kommentarer så var det dessutom gott.
Dagens mattips presenterades av.... mig!
Kaffe, saft eller dricka?
Jag har funderat mycket över det här med normer genom åren, vad som anses vara normalt i olika delar av livet, i olika människokretsar och i olika sammanhang helt enkelt.
En sak som jag då har ett konkret exempel på där jag har setts som väldigt konstig och onormal i en viss situation, det är det här med vad man bör dricka på ett kalas eller en annan mindre eller större tillställning.
Jag dricker alltså inte kaffe, det är ett av de väldigt underliga beteenden jag besitter. Och i den här sjuka kaffefria världen dagligen lever i så har jag tydligen fått för mig att jag är normal, men så är tydligen inte fallet.
Tidigare var det såhär att jag alltid fick frågan på kalas eller födelsedagar om jag ville ha kaffe (precis som brukligt är), men jag sa förstås alltid nej och då fick man lite sådär gliringar om att "jaså du är inte vuxen än" eller "jaha varför inte?", men jag var ju inte riktigt vuxen än då heller så jag spelade bara med typ och fick väl dricka saft istället då, och känslan var ju att man var lite utanför liksom, för alla andra "vuxna" satt ju där med sin kaffekopp och var vuxna.
Jag ska tillägga att jag alltid haft ganska starka principer angående många saker, men jag är ju inte på något sätt omöjlig att övertala för det, bara övertalningsförsöken har någon slags grund som jag kan acceptera och finner rimlig.
Ja, tillbaka till kaffefrågan då. Jag får alltså sitta och känna mig mindre vuxen där ett par år på varje kalas, och till slut så kommer jag till en punkt i mitt liv där jag inte heller vill ha saft på kalasen, det som tidigare i alla fall har accepterats på något litet sätt i gemenskapen där runt bordet. Antingen dricker man kaffe eller så får man saft eller dricka, men jag är lite sockerkänslig och mår inte riktigt hundra när jag dricker saft eller dricka, speciellt inte i kombination med fikabröd som ofta är ganska stora socker och fettbomber, då kraschar jag och blir jävligt trött helt enkelt.
Så jag fick då helt enkelt frågan som vanligt, eller snarare den lilla gliringen "och du dricker väl inte kaffe som vanligt?"
"Eh nej", svarade man ju då lite försiktigt men ändå starkt eftersom man har klargjort för dom otaliga gånger att man inte vill ha kaffe.
"Vill du ha saft?", lyder sen fråga nummer två...
"Eh, njaa", svarar jag då...
"Dricka då?"
"Njaa, jag tar helst vatten", säger jag då försiktigt... och jag förstår av den enormt frågande minen som möter mig precis efter mitt uttalande att jag nu är ute på helt okänd och outforskad mark.
"Vatten???!!!! Men du kan få dricka." säger personen då.
"Ja, nej, jag tar helst vatten tror jag" säger jag... och möts av ännu en förvånad min och ibland även ett lätt skratt/fniss och en lika lätt skakning på huvudet... precis som att jag vore helt dum i huvudet.
Störande? Ja!
I början gick det ju an för att jag tänkte ju att det är precis som med kaffet tidigare, att dom lär sig väl att acceptera att jag inte dricker det, att jag inte vill ha det och att jag mår bäst om jag inte dricker det, men grejen är, nu har jag sagt "Vatten tack!" i flera år, och folk har fortfarande inte lärt sig det.
Ibland känns det som att man är djävulen själv, eller någon som på frågan: "Vill du ha kaffe, saft eller dricka?", svarat "Nej tack, jag tar en lina kokain istället. Nån som har ett kontokort på sig?"
Men grejen är ju att jag inte svarar det, utan jag svarar att jag vill ha vatten. VATTEN gott folk, vatten... H2O!
Det renaste vi kan dricka här på planeten jorden. Och dom tycker att JAG är konstig?!!
Men det är som att när det är festligheter så ska man väl inte sitta där och dricka vatten inte... Stackars lilla grabben som bara dricker vatten... Men att det är jag som valt det och jag som blir nöjd, det spelar ingen roll för dom verkar det som.
Jag blir ibland helt galen på det! När man svarar "Vatten" och får ett skratt och en lätt huvudskakning som svar. Och en gång förklarade jag till och med att jag inte mår bra av att dricka sånt med koffein eller socker i. Men det rann av som vatten på en gås, och personen i fråga verkade inte förstå ett dyft, och inte heller kunna acceptera att sin gäst ska bli nöjd.
För det kan jag förstå, att dom bjuder på "finare" dryck på kalas för att gästerna ska bli nöjda, och det är ju jättebra att dom tänker så, men i det här fallet verkar det ju snarare vara DOM som ska bli nöjda, och att dom inte BLIR det om dom inte får bjuda på antingen kaffe, saft eller dricka.
Sen att jag då förklarade att jag blir mest nöjd när jag får vatten, det verkade inte spela någon som helst roll, utan jag fick bara en oförklarligt förvånad min och det obligatoriska lilla skrattet och den lilla subtila men ändå så tydliga skakningen i sidled av huvudet.
Så tänk på det nästa gång ni är på kalas.
Gå inte emot strömmen om strömmen är för stark, då kan ni drunkna i den.
Gå inte emot kaffemaffian om ni inte är beredda att ta konsekvenserna!
En sak som jag då har ett konkret exempel på där jag har setts som väldigt konstig och onormal i en viss situation, det är det här med vad man bör dricka på ett kalas eller en annan mindre eller större tillställning.
Jag dricker alltså inte kaffe, det är ett av de väldigt underliga beteenden jag besitter. Och i den här sjuka kaffefria världen dagligen lever i så har jag tydligen fått för mig att jag är normal, men så är tydligen inte fallet.
Tidigare var det såhär att jag alltid fick frågan på kalas eller födelsedagar om jag ville ha kaffe (precis som brukligt är), men jag sa förstås alltid nej och då fick man lite sådär gliringar om att "jaså du är inte vuxen än" eller "jaha varför inte?", men jag var ju inte riktigt vuxen än då heller så jag spelade bara med typ och fick väl dricka saft istället då, och känslan var ju att man var lite utanför liksom, för alla andra "vuxna" satt ju där med sin kaffekopp och var vuxna.
Jag ska tillägga att jag alltid haft ganska starka principer angående många saker, men jag är ju inte på något sätt omöjlig att övertala för det, bara övertalningsförsöken har någon slags grund som jag kan acceptera och finner rimlig.
Ja, tillbaka till kaffefrågan då. Jag får alltså sitta och känna mig mindre vuxen där ett par år på varje kalas, och till slut så kommer jag till en punkt i mitt liv där jag inte heller vill ha saft på kalasen, det som tidigare i alla fall har accepterats på något litet sätt i gemenskapen där runt bordet. Antingen dricker man kaffe eller så får man saft eller dricka, men jag är lite sockerkänslig och mår inte riktigt hundra när jag dricker saft eller dricka, speciellt inte i kombination med fikabröd som ofta är ganska stora socker och fettbomber, då kraschar jag och blir jävligt trött helt enkelt.
Så jag fick då helt enkelt frågan som vanligt, eller snarare den lilla gliringen "och du dricker väl inte kaffe som vanligt?"
"Eh nej", svarade man ju då lite försiktigt men ändå starkt eftersom man har klargjort för dom otaliga gånger att man inte vill ha kaffe.
"Vill du ha saft?", lyder sen fråga nummer två...
"Eh, njaa", svarar jag då...
"Dricka då?"
"Njaa, jag tar helst vatten", säger jag då försiktigt... och jag förstår av den enormt frågande minen som möter mig precis efter mitt uttalande att jag nu är ute på helt okänd och outforskad mark.
"Vatten???!!!! Men du kan få dricka." säger personen då.
"Ja, nej, jag tar helst vatten tror jag" säger jag... och möts av ännu en förvånad min och ibland även ett lätt skratt/fniss och en lika lätt skakning på huvudet... precis som att jag vore helt dum i huvudet.
Störande? Ja!
I början gick det ju an för att jag tänkte ju att det är precis som med kaffet tidigare, att dom lär sig väl att acceptera att jag inte dricker det, att jag inte vill ha det och att jag mår bäst om jag inte dricker det, men grejen är, nu har jag sagt "Vatten tack!" i flera år, och folk har fortfarande inte lärt sig det.
Ibland känns det som att man är djävulen själv, eller någon som på frågan: "Vill du ha kaffe, saft eller dricka?", svarat "Nej tack, jag tar en lina kokain istället. Nån som har ett kontokort på sig?"
Men grejen är ju att jag inte svarar det, utan jag svarar att jag vill ha vatten. VATTEN gott folk, vatten... H2O!
Det renaste vi kan dricka här på planeten jorden. Och dom tycker att JAG är konstig?!!
Men det är som att när det är festligheter så ska man väl inte sitta där och dricka vatten inte... Stackars lilla grabben som bara dricker vatten... Men att det är jag som valt det och jag som blir nöjd, det spelar ingen roll för dom verkar det som.
Jag blir ibland helt galen på det! När man svarar "Vatten" och får ett skratt och en lätt huvudskakning som svar. Och en gång förklarade jag till och med att jag inte mår bra av att dricka sånt med koffein eller socker i. Men det rann av som vatten på en gås, och personen i fråga verkade inte förstå ett dyft, och inte heller kunna acceptera att sin gäst ska bli nöjd.
För det kan jag förstå, att dom bjuder på "finare" dryck på kalas för att gästerna ska bli nöjda, och det är ju jättebra att dom tänker så, men i det här fallet verkar det ju snarare vara DOM som ska bli nöjda, och att dom inte BLIR det om dom inte får bjuda på antingen kaffe, saft eller dricka.
Sen att jag då förklarade att jag blir mest nöjd när jag får vatten, det verkade inte spela någon som helst roll, utan jag fick bara en oförklarligt förvånad min och det obligatoriska lilla skrattet och den lilla subtila men ändå så tydliga skakningen i sidled av huvudet.
Så tänk på det nästa gång ni är på kalas.
Gå inte emot strömmen om strömmen är för stark, då kan ni drunkna i den.
Gå inte emot kaffemaffian om ni inte är beredda att ta konsekvenserna!
Lite om dagen och gårdagen...
Igår gick jag med i fb igen. Först undrade jag om det var rätt beslut, det kändes ovant och fel, mycket eftersom jag varit ifrån det nu hela vintern och känt att livet fungerat bättre när jag lagt fokus på andra saker... Vill inte att internet ska vara min huvudsakliga källa till umgänge. Men nu har jag nog känslan att jag kan använda fb till det jag själv vill bara, prata lite smått med mina nära och kära och lägga ut lite bilder ibland och så, det ska nog funka.
Förresten har jag tittat oerhört lite på tv på senaste tiden, det har liksom hela tiden varit annat som lockat mera, och det känns så skönt... att det inte är av ren gammal vana bara som tvn åker på framåt kvällningen och sen står på hela kvällen. Riktigt skönt. Och tidigare har det ju varit så att jag ska titta på tv i sovrummet innan jag somnar... Standard liksom bara. Har alltid varit så och jag har trott att det alltid kommer att vara så. Men nu har jag inte tittat varje kväll, långt därifrån... och det känns SÅ skönt! Att somna tillsammans och göra något annat innan man somnar. Prata om dagen, livet eller bara ligga och vara en stund i mörkret. Känslan är att jag vaknat tidigare också och varit piggare när jag vaknat också. Härligt att förändra något och känna att det blir annorlunda på ett bra sätt, som det ofta blir.
Jag tycker det är viktigt att ifrågasätta i allmänhet, speciellt sig själv och sina egna later och olater, beteenden och saker man bara har för sig rent allmänt.
Varför och hur kan det bli om jag inte....
Spännande som fan faktiskt!
Jag går inte in på dagen så mycket mer än att jag jobbat lite hemma, det får räcka med det, sen har jag mailat af också och undrat om man kan kombinera praktik med studier, känner att det kan vara en bra grej för mig att göra för att få in foten någonstans, och dra på sig lite erfarenhet också på köpet.
Jag hoppas morgondagen blir en bra dag och att den inte bjuder på några tråkiga eller jobbiga saker för någon någonstans... (stor chans)
Bilden som ni ser nedan har jag tagit här på vägen utanför vårat hus... Vackert?
"Ljuset är det första och det sista som överger oss när natten kommer."
Förresten har jag tittat oerhört lite på tv på senaste tiden, det har liksom hela tiden varit annat som lockat mera, och det känns så skönt... att det inte är av ren gammal vana bara som tvn åker på framåt kvällningen och sen står på hela kvällen. Riktigt skönt. Och tidigare har det ju varit så att jag ska titta på tv i sovrummet innan jag somnar... Standard liksom bara. Har alltid varit så och jag har trott att det alltid kommer att vara så. Men nu har jag inte tittat varje kväll, långt därifrån... och det känns SÅ skönt! Att somna tillsammans och göra något annat innan man somnar. Prata om dagen, livet eller bara ligga och vara en stund i mörkret. Känslan är att jag vaknat tidigare också och varit piggare när jag vaknat också. Härligt att förändra något och känna att det blir annorlunda på ett bra sätt, som det ofta blir.
Jag tycker det är viktigt att ifrågasätta i allmänhet, speciellt sig själv och sina egna later och olater, beteenden och saker man bara har för sig rent allmänt.
Varför och hur kan det bli om jag inte....
Spännande som fan faktiskt!
Jag går inte in på dagen så mycket mer än att jag jobbat lite hemma, det får räcka med det, sen har jag mailat af också och undrat om man kan kombinera praktik med studier, känner att det kan vara en bra grej för mig att göra för att få in foten någonstans, och dra på sig lite erfarenhet också på köpet.
Jag hoppas morgondagen blir en bra dag och att den inte bjuder på några tråkiga eller jobbiga saker för någon någonstans... (stor chans)
Bilden som ni ser nedan har jag tagit här på vägen utanför vårat hus... Vackert?
"Ljuset är det första och det sista som överger oss när natten kommer."
Jag är grym!!
Jag har idag pluggat klart all engelska för två veckor framåt! Nu är det bara lätt diskussion att göra... Känns stabilt!
Annars har det varit en ganska slapp dag.
Funderar på att gå med i fb igen, efter mkt tjat... men då blir det inte en storsatsning direkt. Bara slappa lite å lägga ut bilder på hemmet osv...
Bloggen will live on! Jag lovar!
Måste lägga ut ett par länkar till den absolut roligaste dokumentärkomedislapstickförnedringstv/mobbingfartjokeserien som jag någonsin sett, jag har nu varit ett fan i ca: 5 år och detta är alltså en serie som inte visats mycket i Sverige.
Jag har köpt alla dvd-boxar som hittills släppts från Kanada, där serien spelas in, och jag väntar nu ivrigt på besked om det blir en sjunde säsong på dvd.
Serien som gör att du hatar dig själv för att du älskar och skrattar åt den...
It´s Kenny vs Spenny!
Håll till godo... och förlåt...
Annars har det varit en ganska slapp dag.
Funderar på att gå med i fb igen, efter mkt tjat... men då blir det inte en storsatsning direkt. Bara slappa lite å lägga ut bilder på hemmet osv...
Bloggen will live on! Jag lovar!
Måste lägga ut ett par länkar till den absolut roligaste dokumentärkomedislapstickförnedringstv/mobbingfartjokeserien som jag någonsin sett, jag har nu varit ett fan i ca: 5 år och detta är alltså en serie som inte visats mycket i Sverige.
Jag har köpt alla dvd-boxar som hittills släppts från Kanada, där serien spelas in, och jag väntar nu ivrigt på besked om det blir en sjunde säsong på dvd.
Serien som gör att du hatar dig själv för att du älskar och skrattar åt den...
It´s Kenny vs Spenny!
Håll till godo... och förlåt...
Det är så gott att må gott igen...
Ibland får man såna där underbara stunder i livet som allt bara känns så rätt och man trivs så oerhört bra just där och då. Igår hade jag en riktigt härligt sådan stund som var i stort sätt perfekt. Jag ska redovisa förutsättningarna lite för den stunden nu, det kan förklara varför den var så extra-bra.
En riktigt jobbig vinter har det ju varit, det vet alla som känner oss bra, men nu känns det som att det värsta är bakom oss och att livet åter lyser bättre mot våra ansikten.
Dagen var ganska skön redan från början, hade en bra pluggvecka bakom mig och en ledig helg framför mig. Ledig Lördag. Gött!
Jobbade lite i hallen, som för övrigt nästan är helt klar nu, och herregud va fin den blir. Vi gick på promenad med den underbara solen i ansiktet framåt dagen, och det var faktiskt varmt! Det var varmt i solen! Ta in det om ni kan... Så efter en lugn skön promenad med skön frisk luft och varm härlig sol i ansiktet så bestämde vi oss för att sätta oss i varsin skön ihopfällbar brasse-stol på gården, mitt i solen, med en termos varm choklad och varsin mugg... Där satt vi nästan en timme och solade oss och drack varm choklad och bara njöt. BARA njöt! Det var underbart.
Sen var det dags att gå in och förbereda mig för träning på eftermiddagen kl 16. In och packa grejer, och sitta i nya hallen och titta på när min flicka började vitvaxa våra glasade innerdörrar som vi satt in mellan hallen och tvättstugan. Jävlar va fint det blir!!
Så var det dags att åka, flickan min jobbar på och mår bra, jag är nöjd över dagen med sol och mys ute och även att hallen nästan är klar.
Så jag säger hejdå och sätter mig i bilen, kopplar in iPhonen till stereon och drar på spotify, ökar basen lite för det låter lite blekt... Så, nu jävlar åker jag... Fortfarande solen i ansiktet, en härlig träning framför mig och spotify i bilen.
Stämningen är på topp, verkligen... allt känns perfekt i den stunden. En åktur på knappt en kvart i solen och bra musik, sen framme för att träna.
Det är verkligen helt underbart när den där känslan infinner sig, och jag har känslan av att känslan kommer att infinna sig alt oftare nu framöver, det är ju så det blir när fler och fler bitar faller på plats i livet...
Och det var länge sen för mig som saker kändes så här bra som det gör just nu.
Här är några exempel på låtar jag drog av i bilen under min härliga känsla...
Ha det underbart så länge så hörs vi snart igen!
Duck Sauce-Barbara Streisand (kan det bli enklare och roligare??)
Sorry... Är lite dåligt på skrivandet nu e...
Sorry... Är lite dåligt på skrivandet nu ett tag. Ska skärpa mig, lovar. Men inte ikväll... Imorgon! Tålamod är en dygd...
taktik...
Det har varit ganska lugnt senaste tiden, men ändå massor att göra typ... Hur går det ihop kan man då undra?
Jo, om man jämför med vintern som varit så är det lugnt nu, fast jag har börjat plugga då. Och jag pluggar duktigt kan jag lova! Jag är grym! YES!
Ligger skapligt före hela tiden, har bestämt mig för att göra de uppgifter jag får direkt, eller så fort jag kan i alla fall, så ingenting ska bli liggandes på hög.... Bra taktik! Fungerar? Japp!
Nu är jag rätt så trött. Har pluggat "klart" för veckan redan igår, så är "ledig" nu hela resterande veckan och helgen, om jag vill...
Nu ska jag äta ris... och kött... gott i gott gott!
Jo, om man jämför med vintern som varit så är det lugnt nu, fast jag har börjat plugga då. Och jag pluggar duktigt kan jag lova! Jag är grym! YES!
Ligger skapligt före hela tiden, har bestämt mig för att göra de uppgifter jag får direkt, eller så fort jag kan i alla fall, så ingenting ska bli liggandes på hög.... Bra taktik! Fungerar? Japp!
Nu är jag rätt så trött. Har pluggat "klart" för veckan redan igår, så är "ledig" nu hela resterande veckan och helgen, om jag vill...
Nu ska jag äta ris... och kött... gott i gott gott!
i vad växer glädje?
Känslan av glädje. Känslan av lycka. Vad är det egentligen? Vart kommer den ifrån?
Är det bara en fysisk/kemisk reaktion i våra hjärnor som reagerar på yttre stimulans och påverkan? Eller finns det en djupare mening med känslorna vi känner? Är det någon högre makt som påverkar oss? Eller någon lägre? Eller bredare, djupare, längre eller smalare?
Varför känner man ibland sån oerhörd glädje och lycka, och ibland sån total frustration och ledsamhet?
Att välja saker man mår bra av tror jag är av högsta vikt när det gäller känslorna i alla fall, eller jag vet att så är fallet.
Vad man väljer att göra i livet påverkar ens känslor och därmed också sinnestillståndet.
Väljer man att dag ut och dag in göra fel val, t ex gå till ett jobb som man inte känner ger en något längre, förutom en lön i slutet på varje månad, som kanske inte är mödan värd, då tror jag man är fel ute i livet, och man kommer inte heller bli lycklig på det sättet.
Ingen lösning är optimal för alla, men det som knyter samman oss är våra känslor. Dom finns där inuti oss alla. Glädje när vi gör sånt vi tycker om. Sorg när vi förlorat någon. Lycka när vi är i rätt balans i livet. Och känslan av frustration när man känner att man inte har makten över sitt liv och det som sker i livet.
Att ta den kontrollen över sitt liv är därför det viktigaste som man kan göra.
Bestäm dig för att det får vara nog helt enkelt! Sätt ner foten! Slå näven i bordet! Knyt näven i fickan!
Ja, det finns många sätt att uttrycka det på, och vad det är som ska förändras är ju bara DU som vet.
För vi HAR den makten! Jag lovar! inuti oss finns en kraft som vi kanske inte förstår. Det är ett faktum.
Man är inte i närheten av sin potential hur långt man än når i livet.
Life´s too short. Förändra idag! Inte imorgon.
Det går...
Stranger things have happened...
Snart klar hall. Försmak.
Snart klar hall. Försmak.
sorg delat på tre är lika mycket sorg...
Först Lena Nyman, sen Gary Moore för ett par dagar sen, och nu Per Grundén... Den sistnämnde kanske inte är lika känd till namnet men jag tror att dom flesta känner igen honom som Wall-Enberg från Jönssonligan-filmerna. Varför händer det ofta på det här sättet, att tre stycken "kändisar" eller människor nära en ofta dör ganska nära varann i tid?
Det är inte första gången vet jag som jag sett detta hända med kändisar...
Jag sa det när jag läste om Lena Nyman i tidningen, när kommer nästa då och vem blir det?!
Och så får jag läsa om Gary Moore och känner det nästan isar sig längs ryggraden, inte bara för att han var en enastående gitarrist och musiker utan också för att han dog bara 58 år gammal, precis som Lena Nyman alldeles för ung för att gå bort, men den tredje anledningen till att att det isade sig längs min ryggrad var förstås för att han var nummer två att gå bort inom ett par dagar... Tankarna kom ännu starkare nu... Vem blir nästa att läsa om i tidningen?!! Och så kommer det... Per Grundén. Som sagt inte så känd till det namnet som till sitt Jönssonligan alter ego.
Och så var dom tre...
Och nu dröjer det väl förhoppningsvis igen tills man får reagera på det här sättet.
I still got the blues...
Det är inte första gången vet jag som jag sett detta hända med kändisar...
Jag sa det när jag läste om Lena Nyman i tidningen, när kommer nästa då och vem blir det?!
Och så får jag läsa om Gary Moore och känner det nästan isar sig längs ryggraden, inte bara för att han var en enastående gitarrist och musiker utan också för att han dog bara 58 år gammal, precis som Lena Nyman alldeles för ung för att gå bort, men den tredje anledningen till att att det isade sig längs min ryggrad var förstås för att han var nummer två att gå bort inom ett par dagar... Tankarna kom ännu starkare nu... Vem blir nästa att läsa om i tidningen?!! Och så kommer det... Per Grundén. Som sagt inte så känd till det namnet som till sitt Jönssonligan alter ego.
Och så var dom tre...
Och nu dröjer det väl förhoppningsvis igen tills man får reagera på det här sättet.
I still got the blues...
worky work work...
Jag vill jobba, jag vill tjäna pengar, jag vill ha en yrkesidentitet, jag vill kunna vara ledig på riktigt, jag vill ha semester, jag vill ha julledighet, jag vill ha arbetskamrater, jag vill, jag vill, jag vill...
Perfekt kaka i pannan!
Perfekt kaka i pannan!
Plugg och hopp om vår...
Så, då var jag igång med pluggandet och det går faktiskt riktigt bra hittills. Jag försöker beta av arbetsuppgifterna så fort dom kommer in och det känns som att det är rätt arbetsteknik för mig. Tidigare så var jag alltid sådär att jag gjorde allt i sista minuten istället och det hade gärna blivit en hög med uppgifter som skulle göras... Det blev så mycket tyngre på det sättet.
Skådespelaren och människan Lena Nyman har gått ur tiden, hon dog bara 66 år gammal. Det är ingen ålder, men tydligen så har hon ju haft problem med hälsan till och från en längre tid.
Jag och många med mig sörjer en av sveriges största skådespelare (man eller kvinna kvittar) och personligheter. Jag minns henne bäst från Ronja Rövardotter där hon spelade Ronjas mamma, och även från en film som heter Morrhår och ärtor, som blivit en liten favorit i vårt hem.
Som sagt, en fantastisk skådespelerska och som det verkar också en härlig personlighet och människa.
Saknaden blir säkerligen stor hos många, men dina livs verk finns för alltid kvar i oss alla.
fyfan va jag är populär...
Jag såg på statistiken på blogg.se nu att jag haft som mest 9 unika besökare på min blogg under ett dygn... Mycket? Njaaa... Inte direkt. Mer än jag trodde? Ja, fyfan...
Så min fråga nu till den enorma klunga som förljer min eminenta blogg är:
Vilka är ni?
this is the greatest and best song in the world.... eller?!
Demokrati fungerar!!!
Demokrati fungerar!!?
Demokrati fungerar!??
Demokrati fungerar???
Demokrati fungerar...?
Fungerar demokrati?
En av de absolut bästa och meest genialiskt skrivna låtarna genom tiderna tycker jag (och många med mig) är Bohemian Rhapsody framförd av Queen.
På Youtube så finns den låten utlagd och en av kommentarerna under videon tycker jag sammanfattar tiden vi lever i ganska bra.
Den som skrivit kommentaren jämför en nutida låt (som verkligen är dålig och totalt utan själ) med just Bohemian Rhapsody som anses av många vara den bästa, eller i alla fall en av de bästa låtarna "all time".
Den nutida låten som tas upp är Baby med lillpöjken Justin Beiber och jag ska citera inlägget ordagrant så inga felaktigheter kan uppstå, här kommer det:
"Justin Beiber-Baby(worst song ever): 450 Millon views
Queen-Bohemian Rhapsody(best song ever) 11 Million views
Gotta love 2011 eh?"
Så jäkla bra sammanfattat!
Demokrati fungerar?
Ja det gör ju det... dom som inte röstar har heller ingen röst, och lite så tror jag att det kan vara i detta fallet. Det är så många ungdomar som säkert avgudar Justin Beiber (tjejer speciellt?!) och därmed sitter framför Youtube tills ögonen ramlar bakåt in i skallen för att aldrig återvända, medans fansen till Queen kanske sitter hemma med familjen efter en lång arbetsdag och säger åt sina barn att stänga av datorn för att komma ner och äta mat... (ja, samma ungar som numera har ögonen liggandes långt inne i skallen) Det är skillnaden tror jag. Ungdomarna äger internet fortfarande.
Dom som syns mest får också mest röster/tittningar på Youtube.
Så, här är den!
Världens bästa låt genom tiderna... eller?!
Demokrati fungerar!!?
Demokrati fungerar!??
Demokrati fungerar???
Demokrati fungerar...?
Fungerar demokrati?
En av de absolut bästa och meest genialiskt skrivna låtarna genom tiderna tycker jag (och många med mig) är Bohemian Rhapsody framförd av Queen.
På Youtube så finns den låten utlagd och en av kommentarerna under videon tycker jag sammanfattar tiden vi lever i ganska bra.
Den som skrivit kommentaren jämför en nutida låt (som verkligen är dålig och totalt utan själ) med just Bohemian Rhapsody som anses av många vara den bästa, eller i alla fall en av de bästa låtarna "all time".
Den nutida låten som tas upp är Baby med lillpöjken Justin Beiber och jag ska citera inlägget ordagrant så inga felaktigheter kan uppstå, här kommer det:
"Justin Beiber-Baby(worst song ever): 450 Millon views
Queen-Bohemian Rhapsody(best song ever) 11 Million views
Gotta love 2011 eh?"
Så jäkla bra sammanfattat!
Demokrati fungerar?
Ja det gör ju det... dom som inte röstar har heller ingen röst, och lite så tror jag att det kan vara i detta fallet. Det är så många ungdomar som säkert avgudar Justin Beiber (tjejer speciellt?!) och därmed sitter framför Youtube tills ögonen ramlar bakåt in i skallen för att aldrig återvända, medans fansen till Queen kanske sitter hemma med familjen efter en lång arbetsdag och säger åt sina barn att stänga av datorn för att komma ner och äta mat... (ja, samma ungar som numera har ögonen liggandes långt inne i skallen) Det är skillnaden tror jag. Ungdomarna äger internet fortfarande.
Dom som syns mest får också mest röster/tittningar på Youtube.
Så, här är den!
Världens bästa låt genom tiderna... eller?!
let´s make it a threesome...
Alla goda ting är tre, eller hur brukar man säga...?
Jag slänger upp den sista i Aerosmith´s "triangle of love".
Same girl, different song...
Crazy? Maybe...
kärleken visar sig ibland i vardagen...
Ibland kommer det små tecken i vardagen som man själv väljer om man ska ta på allvar eller inte, om dom är rena sammanträffanden eller om någon eller någonting försöker visa en något genom dessa små tecken...
Jag väljer att ta dessa tecken på allra största allvar, samtidigt som jag inte kan tro på dom helt...
Som detta praktexempel som dök upp på bordet bredvid datorn alldeles nyss...
Vad ska man göra när en sån här sak händer egentligen?!
Ta dessa saker med en nypa salt och samtidigt på fullaste allvar, för dom kan lära dig något, om du bara är öppen för det...
Jag väljer att ta detta som ett tecken... av kärlek... för kärlek... till kärlek.
Antingen att jag ska visa mer kärlek, eller att jag ska tänka mer på kärleken eller helt enkelt att någon någonstans tänker på mig med kärlek.
Hur som helst så ser jag ett tydligt hjärta och det är ju vackert så... sen hur långt man vill ta det är ju upp till var och en.
Jag väljer att lägga in en vacker ballad som tack för detta tecken i alla fall, för att visa att jag sett det och tagit det till mitt hjärta.
Det känns som den här texten talar till mitt hjärta och en hel del som sägs kan jag klippa ur direkt från mitt eget liv och mitt eget tänkande... Visst är det härligt när något talar till en på det sättet...
Sen var jag oerhört förälskad i tjejen i videon också när jag var yngre... obesvarad kärlek...
Precis efter den videon kommer jag lägga ännu en, som också har stark koppling till kärleken (samma tjej är med i den videon också by the way)...
Så, detta inlägg blev en hyllning till kärleken kan man säga.
Tack för tecknet som jag fick... tack!
Jag väljer att ta dessa tecken på allra största allvar, samtidigt som jag inte kan tro på dom helt...
Som detta praktexempel som dök upp på bordet bredvid datorn alldeles nyss...
Vad ska man göra när en sån här sak händer egentligen?!
Ta dessa saker med en nypa salt och samtidigt på fullaste allvar, för dom kan lära dig något, om du bara är öppen för det...
Jag väljer att ta detta som ett tecken... av kärlek... för kärlek... till kärlek.
Antingen att jag ska visa mer kärlek, eller att jag ska tänka mer på kärleken eller helt enkelt att någon någonstans tänker på mig med kärlek.
Hur som helst så ser jag ett tydligt hjärta och det är ju vackert så... sen hur långt man vill ta det är ju upp till var och en.
Jag väljer att lägga in en vacker ballad som tack för detta tecken i alla fall, för att visa att jag sett det och tagit det till mitt hjärta.
Det känns som den här texten talar till mitt hjärta och en hel del som sägs kan jag klippa ur direkt från mitt eget liv och mitt eget tänkande... Visst är det härligt när något talar till en på det sättet...
Sen var jag oerhört förälskad i tjejen i videon också när jag var yngre... obesvarad kärlek...
Precis efter den videon kommer jag lägga ännu en, som också har stark koppling till kärleken (samma tjej är med i den videon också by the way)...
Så, detta inlägg blev en hyllning till kärleken kan man säga.
Tack för tecknet som jag fick... tack!
en ovanligt vanlig dag...
Idag är en dag som precis vilken som helst, fast ändå helt och totalt annorlunda än alla andra dagar som jag eller någon annan någonsin upplevt. En helt unik dag, precis som varje ny dag är. Det är en tisdag...
